Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
BERÄTTELSEN OM TOM KAMAR EZ-ZEMAN
i skonhet och behag, i dygd och höfviska låter, tiUdttes ban i det
tAr-måste uppnått tjugo års ålder. Gud klädde honom uti skönhetens bonad
och krönte honom med fullkomlighetens krona hans öga var mer
förtrollande än den trollkunniga ängeln Harut, och hans spelande blick mer
förledande än Et-Taghuf); hans kinder buro • rosens färg, och hans
ögonhår genomborrade skarpare än det hvassa, genomborrande svärdet; hans
hvita panna liknade den skimrande månen, och hans hår var svart som
den svartaste natt. — Konung Shah Zemån, som beslutit att efterkomma
vezirens råd, väntade ytterligare ett år, till en högtidsdag, då alla
emi-rerna och minerna, alla hofmännen och de förnämsta t riket, alla
sold-närerna och de väldiga krigsmännen infunno sig i konungens hof. När
de voro församlade, sände han bud efter sin son Kamar es-Zemà», som
infann sig, kysste goliVet inför honom trenne gånger och stod inför sis
Mer med händerna sammanknäppta bakpå sin rygg. Och hans foder sade
till honom: vet, o min son, att jag vid detta tillfälle, då alla mina
krigare stå inför mig, låtit kalla, dig till denna församling i afsigt
att’meddela dig en befallning; och får du icke motsäga mig i det, som jag si»
ger till dig. Denna befallning är den, att du skaü förmäla dig; jag
önskar nämligen förmäla dig med dottern af en bland konungarne för att fi
min fröjd af dig, inan jag dör. — När Kamar ea-Zemftn hörde dessa oid
af sin fader, lutade han, för ett ögonblick sitt hufVud ned mot jorden;
men ungdomens dårskap kom i öfver honom, dön omyndiga ilderhs obe»
tänks&mhet gaf sig tillkänna* han lyfte upp sitt hufvud och utbrast:
hvad mig søelf beträffar, så skall jag aldrig , förmäla mig, om jag &n>skuHe
tvingas till att tömma förderfvets, kalk; men hvad dig åter vidkommer, så
är du en man af många år,; men .föga förstånd. Har icke du före derna
dag, tvänne gånger före detta tillfälle, frågat mig i> denna samma sak,
och har jag icke då vägrat røitt biM till det, som du föreslagit?.— Och
Kam*r eø-£emàn förde sjna händer ifrån sin rygg och vecklåda npp
ärmarna öfver sina armar inför sin faders ögon, så obetänksam var han i
sin ölVerdrifha vrede. \ ■’■•.:.
Hans fader blef utom„sig af blygsel jör det sådant hade skett inför
de förnämsta i hans rike och inför krigarne, som voro tillstädes vid
festen; men hans konungsliga sinne tog snart ut sin rätt, han uppgaf i
*) Efl benämning på djefvulen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
