Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH NWUMiAN BürøS.
59
till honotn på hufvudet med sin vinge så våldsamt, att slaget nära nog
medförde hang lefnads förutbestämda slut; derpå sade hon till honom: jag
svär vid detta häiliga anletes skönhet, att du, o fördömde, genast skall
begifva dig bort och hemta din älskade hit till detta ställe, på det vi
måtte kunna jemföra dem och betrakta dem bägge medan de ligga
sofvande vid hvarandras sida, ty då skola vi tydligen kunna urskilja,
hvilkendera af dem, som ir den skönaste. Om du icke genast efterkommer
min befallning, du fördömde, så skall jag bränna dig med min eld och
mot dig slunga mina förödande gnistor, slita dig i stycken och sprida ut
dem öfVer öknarna samt göra dig till en varnagel för dem, som hafva sin
bostad der, och för de nattliga vandrarne. — Då svarade Dahnash: o min
herrskarinna, ditt bwl skall bli efterkommet; men jag vet, att min älskade
fir mer skön och behaglig.
Anden Dahnash flög genast bort, och Mymuneh fö|jde med för att
hålla ett uppmärksamt öga på honom. Sedan de varit frånvarande en
timmn, kommo de tillbaka och förde med sig jjingfrun, klädd i ett linne
af finaste Venetianska väfnad, med konstrikt guldbroderi, som bildade
följande verser, in virkade i fållen på hvardera ärmen. -
Tre ting hatVa hindrat henne från att göra oss ett besök, ty hon fruktade spejaren
och den nedriga afundsmannen;
Dessa MC ting äro: heonej pannas hvithet, klangen af hennes nipper och den doll
af ambra, som kringfUgtar henne.
Om hon ock gömmer sin panna i sin årm och ligger bort sina nipper, hvem kan
dock borttaga hennes v&llukt?
Dahnash och Mqjmuneh sväfvade ned, bärande .jungfrun, lade henne
bredvid den unga mannen och aftäckte bägges anleten. De voro
hvarandra Mkomligt lika, som skulle de hafva varit tvillingar eller broder och
syster; de kunde hafva frestat den heligaste. Dahnash och Mqmuneh
stodo försänkta i deras■ beskådande, och den förra sade: sannerligen är
icke min älskade den skönaste. — N<y, — starade Mqjmuneh, — min
filskade är den skönaste. Ve dig, o Dahnash 1 är du blind? Ser du icke
hans skönhet och behag, hans tadelfria skapnad och vext? Men lyssna till
det, som jag säger om mm älskade,, och så framt du i sanning håller
henne kär, i hvilken du påstår dig vara förälskad, så säg om henne
detsamma, som jag skall säga om min älskade. — Derpå kysste hon
Kamar ez-Zefoån flera gånger och uppläste ett qväde till hans lof. När
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
