Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
62
BERÄTTELSEN OM PRINS RAMAR EZ-ZEMAN
morgonen kommer skall jag säga till min fhder: förmäl mig med henne!
Jag skall icke låta middagen gå förbi, förrän jag eger henne och får frQjda
mig åt hennes skönhet och behag. — Han lutade sig derpå öfver Budur
för att kyssa henne, då andinnan Mqjmuneh darrade och blef villrådig,
men anden Dahnash hoppade af glädje. Men just som Kamar ez-Zemån
beredde sig tiM att kyssa henrté på hennes mun, fruktade han Gud, vände
bort sitt ansigte och sade vid sig sjelf: jag skall hafva tålamod. Det är
en möjlighet, > att min fhdér, när han blef vred på mig och satte mig i
fängelse här, lät föra till mig denna brud och befallde henne att sofva vid
min sida lör att pröfva mig genom henne; det är möjligt, att han beftlit
henne låtsa sig sofva vid mina försök att väcka henne, och att han sagt
till henne: låt mig få veta allt det, som Kamar ez-Zemån säger till dig.
Sannolikt står min fader gömd på något ställe och lyssnar på mig, ehoni
jag icke ser honom; han är troligen vittne till allt hvad jag företager mig
med jungfrun och skulle i morgon gifva mig förebråelser samt säga till
mig: hum kan du påstå, att du afëkyr äktenskapet, då du dock kysser
jungfrun och omfamnar henne! Derföre vill jag draga mig ifrån henne,
på det jag icke1 måtte utsätta mig för hån af min feder. Allt ifrån detta
Ögonblick skall jag icke vidröra jungfrun, icke heller kasta en blick "på
henne; dock skall jag ifrån henne taga någonting, som jag kan förvara
till minne af henne, och som kan bli ett vårdtecken mellan henne och
mig. — Efter dessa ord Made Kamar ez-Zemàn jungfruns hand och
drog éii riiig från hennes lillfinger. Ringen var värd en ansenlig
penningesumma, ty stenen deri var en dyrbar juvel, och rundt deromkring stodo
följande verser ristade:
Tro icke, att jag förgätit dina löltcn, oaktadt den långa tiden för din frånvaro!
O min herre, var ädelmodig och mild emot mig! Måhlhda vågar jag kyssa (fin
„ mun oeh dina kinder.
Vid Ailab, jag skatt aldrig öfvergifva dig, om da Sn skulle öfverskrida Urfekeos
gr&nser.
Denna ring, hvilken Kamar ez-Zemån tagit af Budurs lillfinger, stade
han på sitt eget lillfinger, vände derpå ryggen åt henne och insomnade.
När andinrtan Mqmuneh såg detta, blef hon glad och sade tül,
Dahnash och Kashkash: hafven j sett min älskade, Kamar ez-Zem&n,
huruledes han afhållit sig ifrån jungfrun? Detta härleder sig från det
fulländadt ädla i hans skaplynne. Märken, huru ftan beskådat jungfrun, hennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
