Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och prinsessan budur.
99
och vandrade omkring i trädgården, tankande på sina olyckor och på sin
långvariga skilsmessa från den, hvilken han älskade. Under det han
så-londa gick i djupa tankar, snafvade han och füll framstupa samt slog
pannan emot roten af ett träd med sådan våldsamhet, att hans blod
började rinna och blandades med hans tårar. Han torkade imellertid bort
både blodet och tårarna, band ett skynke om pannan, stod upp och
fortsatte sin vandring omkring trädgården. Derunder vände han sina ögon
mot ett träd, der tvänne foglar höllo på att slåss med hvarandra; den
ena af dem blef den andra öfverinägtig, högg näbben (\jupt in i dennes
hals, skiljde hufvudet från kroppen, grep det sålunda afskiljda hufvudet
och flög bort dermed. Den dödade fogelns kropp föll till jorden framför
Kamar ez-Zemån; men under det kroppen låg der, si! då sköto två stora
foglar ned derpå; den ena ställde sig vid kroppens främre ända, den
andra vid stjerten, de bredde ut sina vingar deröfver, sträckte frain
halsarna och upphofvo klagande läten. Men Kainar ez-Zemän grät öfver
skiljsmessan från sin inaka, när han såg de bägge foglarna klaga öfver
sin samslägting. Derefter såg han de bägge foglarna gräfva upp en grop
och deri begrafva den dödade fogeln; sedan sväfvade de högt upp i
luften, voro borta en kort stund och kommo åter tillbaka, förande ined sig
den fogel, som dödat den begrafna. — De satte sig ned med honom på
den dödade fogelns graf, der de sönderhackade honom och dödade honom,
ristade upp hans kropp, sleto ut hans inelfvor och utgjöto hans blod på
grafven. Derefter strödde de omkring hans kött, sleto sönder hans hud,
ryckte ut allt, som fanns deruti, samt spridde ut det hit och dit.
Allt detta tilldrog sig, medan Kamar ez-Zemän förvånad såg derpå;
men just som han kastade en blick åt det ställe, der de bägge stora
foglarne hade dödat den tredje, blef han varse någonting glänsande, som låg
der på marken. Han nalkades och såg, att det var fogelns kräfva; denna
tog han upp, öppnade den och fann deri samma sten, som hade varit
anledningen till hans skiljsmessa från sin gemål. Knappt hade ban kastat en
blick på stenen, förrän lian kände igen honom, svimmade af idel glädje
och föll till jorden; men när han åter kom till sans, sade han vid sig
Svjelf: detta är ett godt tecken och ett förebud till min återförening med
min älskade! Han betraktade derefter stenen, förde honom framför sina
ögon och band den vid sin arm, ty han hoppades att derigenom bli
lyckosam i sina företag; men sedan stod han ftpp, fortsatte sin vandring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
