Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCB- PHIK8B88Å* Br.WIft.
121
£a nedpg cptiruwyarelse, piskar ochjtfoar mig. och hennes bröst Ar fyldt nwdhat
emot mig.
Dock skall måhända Gud återförena oss, drifva våra fiender ifrån oss och strafra
’ dem.
Han sträckte ut hand» mqt sin hufvudgfird och fann der brödet sant
skålen ned det salta vattnet. Han förtärde en bit, för att qvarhålla sina
flyende lifsandar, drack något litet af vattnet, nen låg der sömnlös ända
till morgonen, öfversållad af bitande krypdjur.
När det blef morgon, kom slafVinnaa ned igen och ryckte af honom
hans kläder. De voro betäckta med blod och sutto fast vid huden, så att
huden följde med linnet; och han skriade, ropade och sade: o Herre, om
Da gillar detta, så stegm mitt. lidande, ty Du glömmer icke honom, som
är «io förtryokarel Förekalla mig derföre hämd på honom! —
Hansub-kade ooh upprepade följande:
Bekymra dig icke om din sak, utan förtro densamma åt ödet,
Ty ofta Under, att det, som vacker din förtrytelse, framdeles kan bl! dig
behagligt;
Det, tom Sr spändt, bUr ofta slappt, oeh det, s4m Sr öppet, Mir tillslutet
Gud gör hvad honom tSckes; sträfva derföre icke du deremot,
Utan var glad i hoppet om ett kommande godt, som skall förmå dig att glömma
det fflrfiotna I
Men så snart han slutat detta qväde, började slafvinnan åter piska
honom, tilldess han blef vanmägtig, då hon kastade åt honom ett bröd
och ställde bredvid honom en skål salt vatten, men gick och lemnade
honom allena, med bloden flytande från sina lemmar. Der låg han (jettrad,
skild från sina vänner, tänkande på sin broder oeh på den glädje, hvari
han förut lefVat, suckande och veklagande, sörjande och bedröfvad,
utgjutande tårar samt upprepande verser för sig fjelf,
’Imellertid hade hans broder El-Amdjad väntat honom ända till
midda-gen; mén när han icke kom, började hems^ertaiklappaliäftigtv&kiljsmessans
Sthärta låg tung öfver honom, häft fällde bittra tårar och utfopàde: ve
mig! Huru mycket har jag icke fruktat at| bli skiljd ifrån hpnomj,—
Derpå steg han ned ifrån berget, medan tårarne flöto öfver hans kinder,
gick in i staden, vandrade fram ända till torget och frågade* föftet om
stadens namn samt om dess invånare. De svarade honom: denna stad
heter Magiernas Stad, i och största delen af dess invånare dyrkar Elden, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
