Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och »dimman b udds. 123
Ofm lör kindens roior sitta lamarnås torneå Hvem »kulle 01 våga plocka dem?
Ärifik icke huden ut deremot, ty dens t* lansar hota (Sr det jag rigtat min blick
deråt.
S5g till henne, tom varit hård och varit en frestelse, och som skulle frestat In mer,
om hon behandlat mig billigt:
Ditt ansigte skulle stegra min förlägenhet, om det vore beeltyadt, och jag ser, att
en skonhet, sidan som din, år båst bevarad utan »löja.
Si 4*« du Icke se solees blottade ansigte; men når det betäckes geqom ett tunnt
moln, di kan du det.
Den qjugga qvinnan år betryggad genom sin njugghet; friga derföre väktarne,
hvarföre de vilja hindra oss.
’Om de Önska min dOd, Ut dem då gOra ett slut på hela sitt hat och lemna os*
uti frihet,
Ty, em de angripa, tro de icke mordiska mer Sn skönhetens Ögon, når hon
mOtta mig. ■ ■ r
Hon bad au att få samtala med honom, och ban sade till henne:
väl du göra mig ett besök, eller skall jag komma till din bostad? . Då
sänkte hon blygt sina ögon till marken och upprepade följande ord af
Honom, hvars namn vare upphöjdt: — mannen skall hafva företräde
framför qvinnau roed anledning af de förmåner, som Gud gifvit den ena
framför den andra. , . •
El-Amdjad förstod hennes mening och insåg, att hon önskade fötøa
honom hvart ban skulle gå. Han blef derföre nödsakad att uppleta något
ställe åt henne, men blygdes att föra henne med sig till skräddarens hus,
der han toodde, utan gick på framför henne. Hon fötjde efter, och han
gick före henne från gata till gata och från torg till torg, tilldess hon
blef trött och sade till honom: o min herre, hvar är ditt hus? Han
svarade: det ligger bär framför oss, och dit återstår blott ett litet stycke.
Derpå vek han af med henne i en vacker sidogata och gick, med henne
efter sig, utefter denna ända till dess slut, då han fann, att gatan tvärt
slutade. Då sade han: det finnes ingen kraft’eller magt annat än hos
Gnd, den Störste, den Högste! Han kastade-en blick åt slutet af gatan
och varseblef der en stor port med två stenbänkar; men porten var stängd.
El-Amdjad satte sig på den ena bänken; men jungfrun satte sig på den
andra och sade till honom, o min herre, hvarpå väntar du? Han höll en
lång stund sina ögon fästa på marken, men såg derpå upp och svarade
henne: jag väntar på min slaf; ty ban bar nyckeln, och jag sade till ho-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
