Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH tø»KSES9A* BtlDfTR.
139
hvi står du dör på détta sitf t1 Hon stt&ade ^jopt, ^f EI-i/thx^M^n kyss»’
som snifilkJe likt en vatoöt, här deri knäckes,’ och sarfe till honoms din
herre, om du Väntar hk ffl&gon atmatt ån mig, så- skaHijag uppbjmM all
min förmåga at! padsa upp på hentte. Då log E^Ärmyart, ehurahat»
hjerta var upp^Idt med Skymmer gick fhim och satie sig med klapprin^
de lyèrta samt tänktevid sig’sjelft’hum nesligt skafliökø jag Mr
strafftid, när husets ëgarë kfrmmer! — Flickan satte sig1 bredvid honom och’
började skratta och skämta, medari El-Am^ad, tankfull och- ängslig,
hv»f-de tusende jrfaner i sht smne öch Sade Vid sig sjelf»’egaren till detta
ram skall säkètifgen komma och hvad Skall jag’ säga honom t Utom allt
tvifVel skall han döda mig! Då stod ftifekan’tipp, vek Upp sina?! Ärmar,
flyttade ett bord pfi mkttah och började äta, sføftndettilEt-Amctøad: ät,
o herre! Han giek fram och gjorde så, men ètfor icke något ntëje deraft
utan sätt med ögonen Världa mot dörren, tilldess -flick&n hade Btit och
flyttat bort’ bordet samt dukat fram efterrätterna, hvårefter hon började
smaka på dè torkade froktertia. Derpå tog hon fram drycken, slog Upp
vinkruset och fyllde en pokal, hvilken hon räckte till Ef-Amdfad; han tog
pokalfen af henne, men tänkte vtd sig sjelf: o ve, hvad sktfll jag få röna af
husets egare, Viär han kommer hit och flr se migl 11
Hans Ögon vöro Vända mot försalen, och i sin hand hflll Han pokalen,
då, si! htisets egare kbm. Han våren Mamluk, en af de förnämsta’i staden,
ty han var könungens förste stallmästare, och han tiade imredt denna säl
för sitt nöje, Iför att dër tillbringa sin lediga tid i sällskap med slha värn
ner; men just på denna dag hade han inbjudit ën vän att kömffra tfdsig
samt anordnat allt till hans mottagande. Mannens namn varBahådir. Han
var frikostig, ädelmodig och välgörande, god och förbindlig. När han naK
kades till salen, hade han ftmnit dötten öppen; derföre smög han sig
sagta ditin, tittade omkring sig reed framsträcktfiufvud öch varseblef
El-Amdjad och flickan med fruktfiltet och vinet framför sig. Just ? samma
Ögonblick hade El-Amdjad fattat vinpokalen, medan hanis Ögdn voro vända
mot dörren; men så snart hans blick föll på husets egare, blékttade hans
ansigte, och hela hans kropp började skälfva. Så snart ’Bahàdir såg, àtt
frans ansigte bleknade dch hela hans utseende blef förändradt, gjorde han
honom ett tecken med fitlgfet på sina läppar, likasom hade han
velat’**-gà till honörn: var tyst och kom hit till mig! Då satte
el-AfmJjadpoka-léti ifrån sig och stod upp för att gå tid honom. Ffiefcftn frågad honor»:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
