Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och pmn8b88an bodut.
139
Och Nitneh var n^jd och glad. Han bad henne qjunga ännu en gång,
och när hon detta gjort, utbrast ynglingen: med gudomliga håfvor är du
utrustad, o Noam!
Men under det de tillbragte det angenämaste lif, satt El-Haddjactø uti
sitt palats som ståthållare och sade vid sig sjelf: jag måste söka att få
i mitt våld den jungfrun, hvars namn är Noam, och sända henne till de
Rättroendes Furste, Abd El-Maiek, Marwàns son, ty uti hans palats Annes icke
hennes like, och ljufvare sång än hennes hOres icke der. Han kallade
derpå en gammal qvinna och sade till henne: begif dig till Er-Rabl’8 hus,
skaffa dig ett möte med jungfrun Noam och försök att få henne derifrån,
ty på jordens anlete Gnnes icke hennes like!
Den gamla qvinnan biföll till EI-Hadctøadjs ord, och när hon stod upp
följande morgon, klädde hon på sig sin ylleklädning, hängde omkring sin
hals ett radband med tusende perlor, tog i sin hand en vandringsstaf och
en läderflaska, förfärdigad uti Jemen, begaf sig på väg och utropade,
under det hon gick: upphöjd vare Guds fullkomlighet! Prisad vare Gud! Det
finnes ingen Gud utom Gud! Gud är den störste! Det finnes ingen magt
eller kraft annat än hos Gud, den HOgste, den Störste! Hon upphörde
icke med sina utrop till Guds pris eller med sina böner, medan hennes
hjerta var ftillt af argan list, förr än hon anlände till Nimehs, Er-Rabi’s
sons, hus vid tiden för middagsbönen. Hon bultade på dörren, och denna
öppnades af dörrvaktaren, som sade till henne: hvad önskar du? Hon
svarade: jag är en fattig qvinna, en af dem, som egna sig åt Guds tjenst,
och tiden för middagsbönen har öfverraskat mig: jag önskar derföre att fa
bedja på detta välsignade rum. Dörrvaktaren svarade: gumma, detta hus
tillbör Nimeb, Er-Rabl’s son, och det är icke någon församlingsmoské
eller någon helgedom. — Jag vet, svarade hon, att det icke finnes någon
moské eller någon helgedom, som kan jemföras med Nimehs, Er-Rabl’8
sons, hus, och jag är en qvinna, som tillhör de Rättroendes Beherrskares
palats, och som lemnat det för att tillbedja och för att resa.
Dörrvakta-ren sade icke desto mindre till henne: det är för dig omQjligt att inträda.
Många ord vexlades dem imellan, tilldess den gamla qvinnan hängde sig
fast vid honom och sade till honom: skall en sådan som jag bli förbjuden
att träda in till Nimeh, Er-Rabi’s son, då jag har tillträde till emirernas
och de storas hus? Nimeh kom ut, hörde deras ord, skrattade och
befallde, att hon skulle släppas in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
