Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH PB1KSESSA» UIHKJR.
149
afsvuiuiiatJe; men när han kommit till sans igen, uppvecklade han
papperet och såg, att derpå stod skrifvet:
Från slafvinnas som blifvit beröfvad all sin lycksalighet, hvars själ
är bedröfvad, och som blifvit skiljd från sitt hjertas älskade. —
Vidare.’ Ditt bref har kommit mig till handa och utvidgat mitt bröst samt
fröjdat mitt hjerta; och det är såsom skalden har sagt:
BrefVet kora, och måtte de fingrar, som skrifvit det, lili besparade åt mig, tilldess
de bli drypande af vällukter!
, Det var slsora nir Mose blef återgifvet åt lin mor, eller som når Josephs kUder
„ , , ßrdes till Jakob.
Sedan Nimeh läst dessa rader, började tårar 6trömma från hans
ögon. Då sade den gamla qvinnan: hvad är orsaken till dina tårar, o
min son? Måtte Gud aldrig låta dina ögon utgjuta tårar! Men Persern
sade: o min fru, huru kan min son afliålla sig från att lälla tårar, då
ban är denna slafvinnas herre, Nimeh, son till Er-Rabl’ från El-Kufeh,
och då jungfitms helsa beror deraf, att hon får se honom, ty hon lider
icke af någon annan sjukdom än den kärlek, som hon hyser för honom.
Behåll derföre du, o min fru (fortfor han), dessa tusen guldstycken för
din egen räkning, och du skall af mig erhålla mera An det; men se ned
på oss med nådiga blickar, ty vi känna ingen utväg att leda denna sak
till ett godt slut, så framt icke du vill stå oss bi. — Då sade hon till
Nimeh: är du hennes herre? Han svarade: ja. Hon fortfor: du hor
talat sanning, ty hon upphör icke att nämna dig. — Nimeh meddelade
henne nil allt, som vederfarits honom, från det törsta till det sista, och
den gamla qvinnan sade: o yngling, du kan icke erhålla något samtal
med henne, utan genom mitt biträde.
-Hon satt upp på sin åsna, begaf sig till palatset, trädde in till
jungfrun, såg henne i ansigtet, log och sade till henne: det anstår dig, min
dotter, att gråta och bli sjuk derföre, att du blifvit skiljd ifrån din herre,
Nimeh, sonen1 till Er-Rabi’ från El-Kufeh. Då »ide Noam: slöjan har
fallit från dina ögon, och sanningen har blifvit uppenbarad för dig. Mer»
gumman svarade: låt din själ vara lycklig och ditt bröst vidga sig! Jag
skall, vid Allah, åstadkomma bägges er förening, om ock förlusten af
mitt lif skulle bli följden deraf.
Derefter återvände hon till Nimeh och sade till ’honom: jag har varit
hemma hos jungfrun, samtalat med henne och tonnit, att hon längtar efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
