Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- iochnwnshsmn bubcr. Ml
Mimer $&)> -lugnad. Hb» nämadfe sig Ml shi toe Niteeb, som Mod
upp, så snart hån blef henne varse. De tryckte den ena den andra till
sitt bröst, och bagge föllo de sanslösa till golfvet. 1 När dë åter kommit
till sans igen, sade khalifens syster till dem: sätten eder, så skola vi
tillsammans’ uttänka något medel tril att komma ifrån den belägenhet,
hvaruti vi råkat De svarade bägge? vi hörd oeh lydapdig tillhör det att
be>-&ite, Hon sädet vid Allah, ingenting ondt skall någonsin vederfaras edëJ
ifrån oss! —• och tillade derpå till sin tjenarinna.- sätt fram mat oöh
dryck åt jqss! Detta skedde, och de spikade,, tilldess de blifvit mätta,
hvarefter de satte sig upd att dricka. Bägrarne gjorde sin rund mellan
dem, odi dens i bekymmer flydde; manNkneh sade* o, <atfc jagi visste
det, sov hädanefter Skall komma! Khalifens syster frågade: o Nimeh,
älskar du din slafvinna Noam? Han svarade: o ftirstinna, sannerligen
säger jag, att kärleken till henne försatt mig uti den lifsfara, hvari jag nu
befinner mig. — Då sade hon till Noam: o Noam, älskar du din herre
Nimeh?’’— Min herrskarinna, — svarade hon, — sannerligen säger jag,
att det är kärleken till honom, som utmagrat min kropp och förändrat
hela mitt helsotillstånd. Khalifens syster svarade: vid Allah, ni älsken
hvarandra, och måtte den, som vill åtski|ja er, icke behålla sitt lif! Era
ögon vare derföre strålande, och era lyertan tøgna! — Och de giäddes åt
dessa ord.
Derpå begärde Noam en luta, hvilken frartbars till henne; hon
fattade instrumentet, stämde och sjöng följande verser, under det hon ur
strängarna- framlockade toner, som frejdade hennes åhörares öron:
När, de belackare icke läto nig nöja med mindre In vår skiljsmessa, ehuru
ingendera af oss hade gjort dem något, ondt,
När de inför våra öron samlade allt krigets dån, men mina beskyddare och hjelparo
drogo sig undan mig;
Då kämpade jag emot dem med mina ögon, mhaa tÄrar och min andedrägt, — med
srtrdet, vattnet ochelden.
Hon räckte lutan åt sin herre Nimeh och .sade till honom; sjung
några verser för oss! Han fattade ton verktyget, stämde det, gjorde några
lifliga grepp och sjöng som följer:
Fultmånea »kulle ükoa difc om han idre »ore fläckig, och soleq sku|iø; yant dig lik,
, qm hoa icke Girmérkåfjet, .
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
