Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALA ED-DIN ABU-SH-SUAMAT.
169
förde dera in i paviljongen; men hans son Ala ed-Din mottog ynglingarne
och anvisade dem plats i trädgårdssalen. Tjenarne ställde fram rätterna,
och gästerna åto och drucko, roade sig och blefvo glada och drucko sin
sherbet, medan tjenarne berökte dem med doftande vällukter. Men
derefter satte de gamla männen sig ned att samtala om vetenskaperna och
traditionerna.
Under tiden hade ynglingarne samlat sig kring Ala ed-Din vid öfra
ändan af salen, och en af dem sade till sin granne: o min herre Hasan,
upplys mig om det kapital, som du har i din ego, samt med hvilket du
handlar och vandlar, huruledes du erhållit det! Han svarade: när jag vext
upp och kommit till manlig ålder, sade jag till min fader: o fader, skaffa
mig några handelsvaror! Han svarade: min son, jag har inga sådana.
Gack imellertid och skaffa dig penningar hos någon köpman samt drif
handel dermed och lär dig konsten att köpa och sälja, att taga och gifva.
Jag begaf mig följaktligen till en af köpmännen, lånade af honom tusen
guldstycken, köpte fur denna summa några tyger och reste med dem till
Syrien, der jag förbenade dubbla inköpspriset. Sedan hemtade jag varor
ifrån Syrien och reste med dem till Baghdad, der jag sålde dem och åter
vann dubbla inköpspriset; och på detta sätt fortfor jag, tilldess mitt
kapital stigit till tiotusen guldstycken. — Hvar och en af ynglingarne
berättade någonting liknande för de öfriga, tilldess ordningen att tala kom till
Ala ed-Din Abu-sh-Shamat, då de sade till honom: huru har det varit
med dig, o vår herre Ala ed-Din? Han svarade: jag har blifvit uppfödd
i ett underjordiskt rum med en falldörr och kommit derifrån i denna vecka;
jag går icke längre än till boden och derifrån hem igen. Då sade de till
honom: du är van att stadna hemma och känner icke behaget af att
resa; men resor passa icke for andra än män. Han svarade: jag
behöfver icke resa; men räknen j lugnet utan värde? En af dein anmärkte till
sin granne: denne är alldeles som en fisk; så snart han kommer ur
vattnet, dör han. Och de tillade alla: o Ala ed-Din, för köpmännens söner
består det största nöjet och den största äran blott i att resa för
vinnings skull.
Vid dessa ord upptändes Ala ed-Dins vrede, och han begaf sig bort
ifrån ynglingarne med tårfyldt öga och sorgset hjerta, besteg sin mula
och återvände hem. När hans moder såg honom i detta tillstånd af vrede
och varseblef hans tårar, sade hon till honom: hvi gråter du, min son?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
