Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALA eD-DIN ABU-8H-SbaHAT.
171
stod upp, ryckte af sig kläderna och kastade dem på nrolans rygg, men
Sjelf stod endast i skjorta och underbyxor. Han kastade en blick åt
tältdörren och såg der en blodpül, som runnit ifrån de dödade; men i
densamma rullade han sig sjelf med de kläder, han hade qvar på sig, så att han
såg ut som skulle han legat der nedsablad ocb vältrande sig i sitt blod.
Imellertid sade Arabhöfdingen Adjlån till de sina: o Araber,kom denna
karavan hit ifrån Egypten eller var den på väg ifrån Baghdad? De
svarade: karavanen var på väg ifrån Egypten till Baghdad. Då sade han
till dem: vänden tillbaka till de dödade, ty jag föreställer mig, att
karavanens egare icke är död. Araberna vände tillbaka till de dödade och
genomborrade dem på nytt, tilldess de slutligen träffade på Ala ed-Din,
som kastat sig ned bland liken. Till honom sade de: du har låtsat dig
vara; liflös, derföre skola vi göra dig verkligen död. En Beduin rigtade
sitt spjut och ämnade stöta det i Ala ed-D.ins bröst; men denne utropade;
förbarma dig öfver mig, herre Abd El-Kadir El Djilani. Då såg han en
hand vända bort spjutet från hans bröst till Kemål ed-Dins, Akkam’ens,
bröst, så att Beduinen genomborrade detta sistnämda och lemnade Ala
ed-Din orörd; men derefter lassade Araberna packorna återigen på lastdjuren
och begåfvo sig bort med dem.
Nu vågade Ala ed-Din se upp, och när han blef varse, att
roffoglarne flugit bort med sitt rof, reste han sig och började springa. Men si!
Beduinen Abu Naib sade till sina följeslagare: jag tyckte mig se ett
föremål skymta på afstånd, o Araber! En, af dem red ett stycke framåt och
såg, huru Ala ed-Din sprang; då sade han till honom: att fly skall icke
gagna dig till någonting, så länge vi äro i hälarna på dig. Han slog tiU
sitt sto med handen, och det galopperade efter honom. Men Ala ed-Din
hade framför sig sett en damm, som innehöll vatten, och der bredvid var
en cistern, hvarföre han steg upp till en glugg i cisternen* sträckte ut sig
der, låtsade sofva och sade: o helige beskyddare, hölj ™g med ditt
beskydds täckelse, som icke kan borttagas! — Men si! Beduinen
stadnade nedanför cisternen och sträckte ut sin hand för att fatta uti Ala
ed-Din, då denne sade: förbarma dig öfVer mig, heliga Fru Nefiseh! *) Nuärtir,
den inne för dig att lyelpa! — Och si! en skorpion stack Beduinen uti flata
handen, och han ropade: o Araber, kommen till mig, ty jag är stängen!
’) EU ryktbart helgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
