Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
BERÄTTELSEN’ OM
fått tio dagars anstånd med erläggandet af summan. Då sade en af
der-vischerna till honom: sörj icke och vänta dig ingenting annat ftn det,
som godt är! Jag är nämligen klostrets sheik och har under mig fyrtio
dervischer, som äro mina underlydande, och jag skall för din räkning
samla de tiotusen guldstyckena genom dem, så att du måtte kunna
betala din skuld till din svärfader. Men bönfall hos henne (tillade han), att
hon spelar och sjunger for oss, på det vi måtte bli upplifvade och gfada,
ty musiken är för några menniskor detsamma som föda, för aixka
detsamma som ett läkemedel och för ytterligare andra detsamma som en
kylande hafsflägt. — De’fyra dervischerna voro inga andra än khalifen
Harun Er-Rashid och veziren Djafar El-Barmeki samt Abu Nuvàs el-Hasan,
Hanis son, och Mesrur, skarprättaren. Anledningen till deras ankomst till
detta hus var den, att khalifens lynne varit mindre godt och han6 hjerta
beklämdt, hvarföre ban sagt till veziren: o vezir, det är min önskan att
gå ut och företaga en vandring genom staden, ty jag känner, att mitt
l\jerta är beklämdt. De klädde sig derföre som dervischer, ginge ned i
staden och kommo förbi detta hus, der de hörde musik, då de beslöto
att göra sig närmare underrättade om sammanhanget dermed. Htr
tillbragte de natten i glädje och berättade historier, den ena efter den andre,
tilldess morgonen kom, då khalifen lade hundra guldstycken under
bönemattan, hvarefter han och hans sällskap togo afsked af Ala ed-Din och
alla gingo sina färde.
När Zubydeh tog upp bönemattan, varseblef hon de hundra
guldstyckena derinunder. Hon sade till sin man: tag dessa hundrade
guldstycken, som jag hittat under bönemattan, dit dervischerna, oss ovetande,
lade dem, inan de gingo. Ala ed-Din tog penningarna och begaf sig till
torget, der han köpte kött, ris, skirdt smör och allt annat, som
erfordrades. Natten derpå tände han ljusen och sade till sin hustru: dervischerna
hafva icke kommit med de tiotusen guldstyckena, hvilka de lofvade mig;
men de äro fattiga män. Medan de samtalade, bultade dervischerna pà
porten, och hon sade till honom: gack ned och öppna för dem! Han gick,
de kommo upp, och han sade till dem: hafven j medfört de tiotusen
guldstycken, som j lofVaden mig? De svarade: den summan har icke
blifvit anskaffad; men frukta ingenting ondt! Om det är Guds vilja (Hans
namn vare upphöjdt!), så skola vi uti morgon försöka vår konst att göra
guld; men ombéd nu dm hustru att fröjda våra öron med sin hlrfiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
