Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALA SÖ-BIN ABO-8H-8HAMAT.
187
öfverenskommelse infor Guds ansigte! Han upptog honom och sade tiil
honom: jag ocli mina fyrtio följeslagare skola gå framför dig till rådsalen
hvarje dag.
Ala ed-Din fortfor att tjena khalifen i lång tid. Då hände sig, att
han en dag begaf sig ifrån rådsalen och hem till sitt hus, der han
af-skedade Ahmad Ed-Denef och dennes följeslagare, men satte sig hos sin
hustru Zubejdeh el-Udijeh, som tände upp ljusen och sedan gick in i ett
närbeläget rum; och under det han så satt der, hörde han ett (judeligt
anskri. Han stod genast upp för att se, hvarifrån ljudet kom, och fann,
att det var hans hustru Zubejdeh, som gifvit till anskriet; hon låg nu
utsträckt på golfvet, och när han lade sin hand på hennes barm, befanns
det, att hon var död. Hennes faders hus låg gent emot Ala ed-Dins, och
han (fadern) hade likaledes hört ropet, hvarföre han kom och frågade
hennes mans hvad är på färde, o min herre Ala ed-Din? Denne svarade:
måtte du, o min fäder, länge öfverlefva din dotter Zubejdeh El-Udjjeh;
jag, o min fader, måste nu visa min aktning mot den döda genom att
ombesörja hennes jordafärd. När morgonen kom, jordades Zubejdeh, och
Ala ed-Din samt hennes fader tröstade hvarandra inbördes. Ala ed-Din
klädde sig i sorgdrägt, infenn sig icke i rådet, utan satt hemma med
tårade ögon och sörjande hjerta.
Då sade khalifen till Djafar: o vezir, hvad kan orsaken vara dertill,
att Ala ed-Din icke infinner sig vid hofvet! Veziren svarade honom: de
Rättroendes Beherskare, han sörjer sin hustru Zubqjdeh och mottager nu
besök af dem, som söka trösta honom öfVer hennes furlust Khalifen
sade: det är vår skyldighet att trösta honom, hvartill veziren svarade:
jag hör och lyder. Åtföljd af Djafar och några bland sina tjenare, satte sig
följaktligen khalifen till häst och begaf sig till Ala ed-Dins hus. Under det
denne satt der, si! då nalkades khalifen med veziren och tjename; men
han stod upp för att gå dem till mötes och kysste golfvet inför khalifen,
som yttrade till honom: måtte Gud gifva dig en lyckosam ersättning för
det som du förlorat. Ala ed-Din svarade: måtte Gud förlänga ditt lif oss
till fromma, o de Rättroendes Beherskare! Då sade khalifen: hvad
äran-ledningen dertill, att du icke infinner dig i domsalen, Ala ed-Din? Han
svarade: anledningen dertill är min sorg öfver min hustru Zubejdeh, o de
Rättroendes Beherskare! Khalifen återtog: förjaga bekymren ur din själ,
ty hon har gått bort för att undfå Guds nåd (Hans namn vare prisadt!),
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
