Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
4
BERÄTTELSEN 011 ABU-L-HASAN DEN LUSTIGE,
afslutade bönen. Då bars der fram till honom en dyrbar drägt, hvilken
han ikläddes; men när han åter satte sig ned och beskådade sig sjelf,
kom han på andra tankar och sade: allt detta är ett -gyckelspel, ett
spe-gelfäkteri af |Hvilande andar.
Under det han var sysselsatt med dessa tankar, si! då trädde en af
mamlukerna in och sade till honom: de Rättroendes Beherskare,
kam-marsvennen står vid dörren och begär tillåtelse att la träda in. — Låt
honom komma! sade Abu-I-Hasan. Han kom, kysste golfvet infor honom och
sade: frid vare dig, de Rättroendes Beherskare! Abu-l-Hasan stod upp
och steg ifrån bädden ned på golfvet; men kamiBarsvennen Utropade:
Allah! Allah! O de Rättroendes Furste! Vet du icke, att alla menniskor
äro dina tjenare, och att det icke anstår de Rättroendes Beherskare att
stå upp for någon man? — Snart underrättade man Abu-l-Hasan derom,
att Djafar el-Barmeki och Abd Allah, Tåhirs son, samt mamlukernas
höfdingar begärde att få inträda. Han gaf dem tillåtelse dertill, de trädde
in, kysste golfvet inför honom och talade honom till under benämningen
de Rättroendes Furste. Deröfver blef han glad, besvarade deras helsningar,
men lät derefter kalla Wali’n, som nalkades och sade: till din tjenst, de
Rättroendes Herre! Abu-l-Hasan sade till honom: begif dig genast till den
och den gatan och lemna hundrade guldstycken åt modern till
Abu-l-Hasan den Lustige samt helsa henne ifrån mig; men derefter skall du låta
grjpa Imamen i moskéen och de fyra sheikerna samt gifva dem tusen
pisk-slängar till mans. När detta är bestäldt, låter du uppsätta en edligen
bekräftad skrifvelse, som förbjuder dem «tt bo vid den gatan, och sedan
skola de föras igenom staden, sittande på lastc[jur, med ansigtena vända
mot djurens svansar, medan det framför dem utropas: så vedergäller man
dem, som äro sina grannar till förargelse! Men vakta dig för att
underlåta någonting af det, som jag befallt dig! — Walfn lydde befallningen;
men Abu-l-Hasan fortfor att bete sig som khalif ända till slutet af dagen,
då han kastade en blick på de uppvaktande och sade till dem:
aflägsen er!
Han ropade till sig en eunuch, som stod nära, och sade till honom:
jag är hungrig och önskar någonting att äta. Eunuchen svarade: jag hör
och lyder! — samt ledsagade honom till matsalen, der Renarne ställde
framför honom ett rikligen försedt bord, och tio slafvinnor, högbarmade
jungfrur, stodo bakom honom, under det han spisade. Abu-l-Hasan ka-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
