Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BLLBS BBN UPPVAJUUDE 80FTA1EN.
15
det! Hon log de hundra guldstyckena och sidentyget, begaf sig hemåt
full af glädje, gick in till Abu-l-Hasan och meddelade honom alltsammans.
Han stod glad upp, omgjordade sig och dansade, men förvarade de
hundra guldstyckena och sidentyget.
Sedan lade han Nuzhet el-Fuàd ned som död och behandlade henne
såsom hon gjort med honom. Han slet derpå sina kläder sönder, ryckte
sig i skägget, satte sin turban i oordning och sprang, utan att stadna, till
khalifen, som satt uti sin domsal; der kom han in, så tilltygad han var,
och böljade slå sig för sitt bröst. Då sade khalifen till honom: hur &r
det med dig, o Abu-l-Hasan? Men han grät och svarade: gifve Gud, att
din umgängesbroder aldrig funnits till och att hans timma aldrig slagit!
Khalifen fortfor: säg mig, huru det är? — och han svarade: måtte du,
o min herre, länge öfVerlefva Nuzhet el-Fuåd! Khalifen utropade: det
finnes ingen Gud utan Allah! — och slog sina händer samman. Derpå
började han trösta Abu-l-Hasan och sade till honom: sörj icke! Jag skall
gifva dig en annan hustru i hennes ställe. Och han befallde sin
skattmästare att lemna honom hundra guldstycken och ett stycke sidentyg.
Skattmästaren efterkom befallningen, och khalifen sade till Abu-l-Hasan:
gack och red hennes lik till begrafning, för det ut och gif det en
anständig jordafärd! Abu-l-Hasan mottog khalifens skänker och gick med gläc|je
hem samt in till Nuzhet el-Fuàd, åt hvilken han sade: statt upp, ty nu
år vår önskan vunnen. Hon stod upp, och han lade framför henne de
hundra guldstyckena, tillika med sidentyget. Då blef hon glad, och de lade
guldstyckena till de andra och sidentyget till det af Zubettøeh skänkta,
satte sig ned samt pratade och skrattade med hvarandra.
När Abu-l-Hasan aflägsnat sig från khalifen under förevändning att
begrafva Nuzhet el-Fuftds lik, var Harun bedröfvad, upplöste
rådsförsamlingen, stod upp och begaf sig, stödd på Mesrur, sin skarprättare, till
furstinnan Zubqdeh för att trösta denna öfVer förlusten af hennes slafvinna.
Han fann sin gemål i tårar och väntande på hans ankomst, på det hon
måtte trösta honom öfver förlusten af Abu-l-Hasan. Khalifen sade: måtto
ditt hufvud länge lefva efter Nuzhet el-Fuåd, din slafvinna! Men hon
svarade: o min herre, Allah bevare min slafvinna! Måtte du länge öfverlefVa
din umgängesvän, Abu-l-Hasan den Lustige, ty han år död! — Mm
khalifen log och sade till sin eunuch: o Mesrur, huru föga tänkande
qvin-toraa äro| Vid Allah, var icke Abu-l-Hasan nu nyss hos mig! — Fur*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
