Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18
berättelsen om abu-l-hasan den lustige,
for att göra dig till viljes; men nu skall jag sSnda nägon för att se efter
hvilkendera af dem som är död. Khalifen svarade: gör det! Då ropade
hon en gammal qvinna, en tjenarinna i harem, och sade till henne: begif
dig skyndsamligen till Nuzhet el-Fuåds hus, se efter, hvem som är död
der, och fördröj dig icke på tillbakavägen! Med dessa ord kastade hon
penningar åt henne. Den gamla qvinnan sprang genast sin väg, medan
khalifen och Mesrur fortforo att skratta. Gumman sprang utan attstadna,
tilldess hon kom in på gatan, der Abu-l-Hasan såg och kände igen henne.
Då sade han till sin hustru: o Nuzhet el-Fuåd, det tyckes, som skulle
furstinnan Zubejdeh hafva sändt hit någon for att se efter hvem som är
död, och som skulle hon icke trott Mesrurs berättelse om din död;
derföre har hon sändt den gamla qvinnan, tjenarinnan i harem, für att göra
sig underkunnig om sanna förhållandet. Det blir derföre bäst, att nu jag
lägger mig ned som död, på det fbrstinnan Zubeydeh måtte sätta tro
till dig.
Abu-l-Hasan sträckte ut sig rak lång, och Nuzhet el-Fuåd höljde
öfver honom, band för hans ögon och satte sig gråtande vid hans hufvud.
Den gamla qvinnan kom in till Nuzhet el-Fuåd och såg henne sitta vid
Abu-I-Hasans hufvud, gråtande och uppräknande hans förtjenster; men nar
Nuzhet el-Fuåd blef varse gumman, skrek hon till och sade: se här, hvad
som vederfarits mig! Abu-l-Hasan har dött och lemnat mig ensam och i
bedröfvelse. — Derpå böljade hon åter veklaga och slet sina kläder
sönder samt yttrade till gumman.- o min moder, hur god var han icke.
Gumman svarade: du är sannerligen ursäktlig, ty du hade blifvit van vid
honom, och han hade blifvit van vid dig. — Som hon visste, hvad Mesrur
berättat för khalifen och furstinnan, tillade hon till Nuzhet el-Fuåd: Mesrur
håller på att ställa till oenighet mellan khalifen och furstinnan
Zubejdeh. — Hvad är orsaken till denna oenighet, moder? — frågade
Nuzhet el-Fuåd. Gumman svarade: dotter, Mesrur har kommit och berättat
dem, att du var död samt att Abu-l-Hasan mådde väl. — Ack min
moder, — sade Nuzhet el-Fuåd, — jag var just nyss hos min herrskarinna,
och hon gaf mig hundra guldstycken samt ett stycke sidentyg; du kan
ju sjelf se min belägenhet och hvad som händt mig. Jag är utom mig,
och hvad skall jag taga mig till, ensam och bedröfvad? O, att jag fått
dö och han förblifvit vid lif! — Derefter grät hon, och gumman fUllde
tårar med henne, trädde närmare till Abu-l-Hasan, afböjde hans ansigte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
