Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLER DEN FÖREGIFNA KHALIFEN.
•27
Kärlekens tuoga i mitt bröst talar dig tilt och liter dig reta, att jag Sr förälskad
i dig:
Beroen derför har du i ett såradt hjertas qval, i ett förgråtet öga och i
oupphörliga tårar.
Jig kände icke kärleken, förrän jag älskade dig; men Guds beslut är en lag för
hans skapade varelser.
När den föregifna khalifen hört denna sång, uppgaf han ett tøudeligt
anskri och slet sina kläder sönder. Då fälldes ett förhänge ned framför
honom, och hans tjenare buro till honom en annan klädning* ännu
dyrbarare än den förra, hvilken han iklädde sig.
Han satt derefter som förut, och när bägaren kom till honom, slog
han återigen med stafven emot den runda kudden; och si! då öppnades
en dorr, och ut derigenom trädde en eunuch, som bar en thronstol af guld
och efterföljdes af en jungfru, ännu skönare än den förra. Hon bar i
handen en luta, dyrbar nog att fördystra en afbndsams hjerta, satte sig
på stolen och lyöng till lutan födande bägge verser:
Huru kan jag hafva tålamod, då kärlekens eld brinner i mitt hjerta, och tårarne
alltjemt i floder strömma från mina ögon?
Vid Allah, lifvet eger icke något behag för mig. Och huru kan ett hjerta vara
lyckligt, då det är uppfylldt med sorg?
När den unga mannen hört dessa verser, uppgaf han återigen ett
anskri och ref sina kläder sönder. Förhänget släpptes på nytt ned
framfor honom, och Renarne kommo med en ny klädning, hvilken han påtog.
Han satte sig derefter såsom förut till rätta på sitt säte och deltog
glidtigt i samtalet; när bägaren kom till honom, slog han åter ett slag
mot den runda kudden; och nu inträdde en eunuch, åtföljd af en
jungfru, ännu skönare än den, som nyss förut infbnnit sig. Eunuchen bar
med sig en stol, på hvilken jungfrun satte sig med en luta i handen, till
hvilken hon sjöng som följer:
Hör upp med din grymhet, ty, vid ditt lif! mitt hjerta har icke öfvergifvit dig i
Haf tnisikund med en olycklig, bedröfvad, sörjande älskare, som längtar eller dig
och slafvar under sin lidelse för digl
Sjukdom har tärt honom, sjukdom af ytterlig kärlek, och han har bönfallit hos den
Högste om alt vinna din genkärlek.
Du Iblhnåne, som har ditt rum i mitt hjerta, huru^kan jag föredraga någon dödlig
framför dig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
