Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLKR DKW FÖREGIFNA KHALIFEN.
33
och jag tog henne till min hustru. Sedan detta skett, befallde hon in
vin, och bågarne böljade sin glada och ordentliga kretsgång; men när
vinet slagit oss åt hufvudet, befellde hon en jungfru, en lutspelerska, att
sjunga för oss. Befallningen åtlyddes, och efter henne sjöngo andra, den
ena först och den andra sedan, tilldess tio jungfrur hade sjungit. Då
fattade Durya sjelf lutan och sjöng med hänförande röst följande versers
Jag 8Tär Tid din sköna, smidiga veit, att jag skulle lida dödens qval, om jag vore
skiljd ifrån dig.
Haf derföre misskund med ett hjerta, som brinner af karlek till dig, du, sjelf så
klar som fullmånen i den mörka nattl
När hon slutat, tog jag lutan, spelade det bästa jag kunde och
Sjöng:
Upphöjd vare ftillkomligheten hos Herren, som utrustat dig med all möjlig skönhet,
så att jag blifvit din fånge!
Du, som med blotta blicken gör menniskor till dina fångar, måtte jag bU räddad
undan de pilar, som du afs&nder!
Och hon gladdes högeligen, då hon hörde min sång.
Jag vistades hos henne en hel månad och hade öfvergifvit min bod,
min familj och mitt hem. Då sade hon till mig en dag: o du mina ögons
(jus, min herre Mohammed, jag har beslutit att i dag göra ett besök i
badet; men jag ber dig stadna qvar här och icke röra dig från stället,
förrän jag återvänder till dig. Hon besvor mig att efterkomma hennes
önskan, och jag svarade: jag hör och lyder! Derefter lät hon mig med
ed lofva, att jag icke skulle röra mig från stället, och begaf sig till badet,
beledsagad af sina slafvinnor. Men vid Allah, o mina bröder, hon hade
icke hunnit till slutet af gatan, förrän dörren öppnades, och in trädde en
gammal qvinna, som sade: min herre Mohammed, den ädla damen
Zu-b^jdeh kallar dig, ty hon har hört dig omtalas för din höfviskhet och
artighet samt hört din skicklighet i att ljunga berömmas. Jag svarade:
Tid Allah, jag skall icke stå upp från min plats, förrän Dunja kommer.
Men den gamla qvinnan återtog: o min herre, gif icke Zubqjdeh
anledning till att vredgas på dig och bli din fiende! Statt derföre upp och
besvara hennes kallelse, men återvänd från henne till ditt hus! Jag stod
derföre upp och begaf mig till Zubsjdeh, företrädd af gumman, som vi-
Tan Mil El If.tt nr» B 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
