Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ELLER DEN FÖKEGIFPiA KHALIFEN.
35
norna, både stora och små, samlades omkring henne och sade: o
herrskarinna, denne är icke den första, som gjort sig skyldig till ett fel; men
ban känner icke ditt sinnelag och har icke heller begått något brott, som
förtjenar döden. Då sade hon: vid Allah, något märke af min vrede skall
han behåiia! Hon gaf derföre befallning om att jag skulle piskas, och de
piskade mig på sidorna så att de ärr, som j hafven sett, stadnade qvar
efter den behandling, hvilken jag måste undergå. Derpå tillsade hon, att
jag skulle jagas ur huset, och slafvarne förde mig ett stycke derifrån
samt kastade mig på marken.
Jag steg upp och gick, dock blott steg om steg, tilldess jag anlände
il mitt eget hus, dit jag lät hemta en fältskär, för hvilken jag visade de
sår, som piskningen hade qvarlemnat på min kropp; och mannen visade
sig välvillig emot mig samt gjorde allt till mitt återställande. Sedan jag
blifvit frisk igen, varit i badet och blifvit befriad från alla smärtor och
plågor, begaf jag mig till boden, hvars hela varuförråd jag sålde. För
de penningar, jag sålunda erhöll, köpte jag fyrahundra mamluker, sådana
ingen konung någonsin egt dem, och för hvarje dag redo tvåhundrade af
dem ut med mig. Jag lät likaledes förfärdiga det fartyg, soin ni sett,
och hvilket kostade mig femtusende guldstycken; jag tillade mig sjelf
titeln af khalif, utdelade bland mina tjenare samma värdigheter, som
beklädas af khalifens hofmän, och lät kläda dem i samma drägter, som dessa
bära, samt lät slutligen utropa: enhvar, som ror ut på Tigris, hans
huf-Yud skall genast bli skiljdt ifrån kroppen! Ett helt år har gått till ända,
sedan jag började med detta; men ännu har jag icke haft några
underrättelser om min hustru och icke sett något spår af henne.
Efter denna berättelse uppgaf den unga mannen ett klagande tøud,
tårar flödade från hans ögon, och han upprepade följande verser:
Vid Allah, Jag skall aldrig glömma henne och aldrig söka nmgftnge died någon,
som icke kan föra mig åter tiU henne.
Hon Sr skön som fullmånen att åse. Upphöjd vare fallkomligheten hos hennes
upphofsman t Upphöjd vare hennes skapare!
Hon har tillskyndat mig sorg, sömnlöshet, sjukdom; men min sjSI är ännu uppfylld
af hennes behag.
När Harun Er-Rashid hörde hans ord och insåg hans kärleksqval,
hans trängtan och sorg, .blef han ^jelf bekymrad på den unga mannens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
