Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABU MOHAMMED, DEN LÅTE.
41
i ett oflentligt bad och icke lemnat dig någonting i arf? — De
Rättroendes Beherrekare, — svarade ban, — lyssna till min berättelse, ty den ar
underbar och utomordentlig; om den vore inristad i förståndet, skulle den
jena till varning för hvar och en, som vill låta sig varnas. — Er-Rashid
st-ärade.- sSg hvad du har att säga och gür mig underkunnig derom, Abu
Mohammed! Då talade han som följer:
Vet, de Rättroendes Behe|rskare (måtte Gud förlänga din ära och din
magt!), att folket säger sannt, då det omtalar, att jag är bekant under
vedernamnet den Låte, och att min fader icke lemnat mig någonting i arf,
|y min fader var ingen högre person än du nyss sade, utan ganska
rigtigt anställd som åderlåtare vid ett offentligt bad. I min ungdom var jag
den lataste bland alla varelser på jordens anlete. Min lättja var sådan, att
sir jag sof ute sommartiden, och solen kastade sina strålar på mig, jag var
alltför mycket trög för att stiga upp och flytta mig ur solskenet i
skuggan. Så hade jag uppnått mitt femtonde år, då min fader blef delaktig
sf Gods nåd (Hans namn vare prisad t!) och vid sin hädanfärd icke
|ernade någonting efter sig. Min moder förbenade sitt uppehälle som
tøen-aeqvinna åt folk, och hon skaffade mig både mat och dryck, medan jag
Hg och latades. Nu hände sig, att min moder kom till mig en dag och
lude med sig fem stycken silfvermynt; hon sade till mig: min son, jag
lur fatt veta, att sheiken Abu-l-Muzaffar beslutit företaga en resa till China.
-Denna sheik älskade de fattiga och var en rättskaffens man. •—Min
moder tillade: tag dessa fem silfvermynt, min son, och fötø mig till sheiken,
såskola vi bedja honom, att han för dessa penningar köper någonting åt
dig uti China; hvem vet, om det icke kan bli dig till nytta genom Guds
godhet, — Hvars namn vare upphöjdt! Jag var dock alltför mycket lat för att
stå upp och följa med henne. Då svor hon vid Allah, att, om jag icke
stode upp och följde med henne, så skulle hon hvarken gifva mig mat
eller dryck eller komma till mig, utan låta mig dö af hunger och törst. När
jag hörde hennes ord, o de Rättroendes Beherrskare, förstod jag, att hön
skulle göra som hon sade, allt för min lättjas skull. Derföre sade jag till
henne: sätt upp mig! Hon gjorde det, medan jag grät. — Tag hit mina
skor! — fortfor jag. Hon gaf mig dem, och nu sade jag: sätt dem på
Bioa fötter! Hon satte dem på mig, och jag fortfor: lyft upp mig ifrån
gotfvet! När hon lyft mig upp, tillade jag: stöd mig nu, så skall jag gå!
Hon stödde mig, och, ehuru jag litet imellan snafvade på mina egna klå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
