- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
48

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

48

BEBlTTELSKN OM

fördömde andens stämplingar mot min dotter; det var nämligen andens
afeigt att behålla henne ander en tid af sex år; men detta förmådde han
icke göra förrän nu. Imellertid skall du icke stadna längre här, utan gack
genast härifrån!

Jag begaf mig genast bort ifrån Sherifens hus, återvände till mitt
eget hem och uppsökte apan, men kunde icke finna henne eller upptäcka
något spår efter henne. Deraf insåg jag, att apan var den ande, som
fört bort min hustru, och att anden genom sin list förledt mig till att döda
tuppen och förstöra talismanen, hvilken hindrade honom från att taga
henne. Nu ångrade jag mig, ref mina kläder sönder och slog mig för
mitt ansigte. Jag tyckte mig öfverallt hafva för trångt och begaf mig
derföre genast bort ifrån staden samt ut i öknen, der jag fortfor att
vandra, ända tilldess mörkret öfverraskade mig, då jag icke längre visste,
hvart jag skulle gå. Medan jag sålunda satt, fördjupad i tankar, si, då
nalkades till mig tvänne ormar, den ena svartgul till färgen, den andra
hvit, och de kämpade med hvarandra. Jag tog derföre upp en sten ifrån
marken, kastade stenen på den svartgula ormen och slog honom till döds,
just som han höll på att öfvervinna den hvita. Den sistnämda ilade
genast bort och var borta en stund, men kom derefter tillbaka, åtföljd af
ytterligare tio hvita ormar, hvilka alla angrepo den döda ormen och sleto
honom i stycken, så att endast hufvudet återstod. När detta var bestäldt,
begåfvo de sig skyndsamt bort.

Då kastade jag mig framstupa på samma ställe, så utmattad var jag;
men under det jag på detta sätt låg der och öfvertänkte mina öden,
upprepades följande bägge verser af en varelse, hvars röst jag hörde, men
hvars skepelse jag icke såg:

Lit Odet Jaga med lösa tyglar; men tillbringa du din natt med bekymmerslöstsinne.

Ty mellan det ögat slutes till och i ter öppnas, kan Gud åstadkomma mången ISr-

indring.

Dessa ord, de Rättroendes Beherrskare, gjorde på mig det djupaste
intryck och väckte min högsta oro; men i detsamma hörde jag bakom mig
en röst, som uttalade följande:

O Musulman, som har Koran till rättesnöre, var glad deråt, ty din lyckas stund

är inne!

Och frukta Icke det, som Satan har ingifvit, ty vi Bro ett folk, hvars troslära Ir

den enda unna.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0056.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free