Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ABU MOHAMMED, DEN LÅTE.
49
Då sade jag till den, som tilltalade mig: vid föremålet för din
dyrkan besvär jag dig, att du säger mig, hvem du är? Genast antog den
osynliga talande skepnaden af en menniska och sade: räds icke! Ditt ädla
uppförande har blifvit bekant för oss, och vi äro rättroende andar; om du
har någon önskan, så meddela densamma åt oss, på det vi måtte hafva
den glädjen att kunna uppfylla den! Jag svarade: jag har sannerligen en
önskan, ty jag har blifvit hemsökt med en stor olycka. Hvem finnes det
väl, som erfarit maken till den olycka, hvilken drabbat mig! — Anden
sade: är du kanhända Abu Mohammed den Låte? Jag svarade: ja’! Han
fortfor: o Abu Mohammed, jag är en broder till den hvita orm, hvars
fiende du slog ityäl. — Vi äro fyra bröder af samma fader och moder,
och alla äro vi tacksamma för din godhet. Men vet, att han, som
antagit skepnaden af en apa, och som förledde dig genom sin list, är en
bland de onda andarne; om han icke användt denna list, skulle han icke
hafva kommit i besittning af jungfrun, ty han har länge gjort försök att
få henne i sitt våld, men icke förmått det för talismanens skull; om
talismanen fått förblifva orubbad, skulle han aldrig hafva erhållit tillträde
till henne. Hys dock inga farhogor för denna saks skull, ty vi skola
föra dig till henne och döda den onda anden; din godhet mot oss har
nämligen icke blifvit bevisad mot någon otacksam. — Derefter uppgafhan
med fruktansvärd röst ett ljudeligt anskri, och si! till honom närmade sig
en hop andar, till hvilka han ställde frågor om apan, hvarpå en af dem
sade: jag känner hans boning. Han frågade: hvar är hans boning? Den
andra svarade: uti Bronzstaden, öfver hvilken solen icke går upp. Dåsade
anden: o Abu Mohammed, tag en af våra slafvar, så skall han bära dig
på sin rygg och säga dig, huru du skall bära dig åt att vinna jungfrun.
Men vet, att slafven är en ond ande, och när han bär dig, skall du icke
nåmna Guds namn, så länge han har dig på sin rygg, ty om du nämner
det namnet, skall han flyga ifrån dig, och du skall falla ned samt
omkomma. — Jag svarade: jag hör och lyder!
Jag valde mig en bland deras slafvar, som lutade sig ned och sade:
sått dig upp! Derpå sväfvade han med mig upp i luften, tilldess han
kommit så högt, att jorden icke längre syntes; der såg jag stjernorna likna
de fasta bergen och hörde änglarne lofsjunga ftillkomligheten hos Gud i
himmelen. Under hela tiden samtalade anden med mig och roade mig samt
»fliöll mig från att nämna Gud, hvars namn vare prisadt. Under det jag
Tuta wli h Rott. IT B. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
