Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gß
BERÅTT ELSEN OM
ver eller guld. Hon svarade med tårfyllda ögons Gud skall tillräckligt
ve-dergälla dig, du nedrigt sinnade gubbe, för det att du skitøt mig ifrån min
herre. — Du• skamlösa, — återtog han, — du karlekslågande sköka, du
skall få se, med hvilka qval jag skall hemsöka dig! Vid min tro, om du
icke lyder mina befallningar och antager min troslära, så skall jag pina
dig på allt upptänkligt sätt! — Hon svarade: om du hugger mig uti
stycken, skall jag ändock icke öfvergifva Islam, och må hända skall Gud (hvars
namn vare upphöjdt!) snart sända mig lyelp, ty Han är i stånd att göra
hvad Honom täckes, och de vise hafva sagt: hellre må kroppen lida än
tron. Då ropade han på sina eunucher och slafvinnor samt befallde dem
att kasta henne till golfvet. Detta skedde, och han piskade henne på det
grymmaste, under det hon ropade på lyelp; men ingen ville bistå henne.
Då upphörde hon att bönfalla och sade: Gud är min tyelpare, och Han är
i sanning tillräcklig! Slutligen svek henne rösten, och hennes klagoljud
kunde icke längre höras. När han tyckte sig hafva pinat henne nog, sade
han till eunucherna: släpen henne bort vid fötterna och kasten in henne
uti küket; men gifven henne ingenting att äta! Derefter begaf sig den
nedrige uslingen till hvila for natten; men morgonen derpå befallde han, att
hon skulle föras fram, och fortsatte piskandet, hvarefter eunucherna på hans
befallning kastade henne tillbaka igen dit, hvarifrån de tagit henne. När
smärtan efter slagen började mildras, sade hon: det finnes ingen Gud utom
Gud; Mohammed är Guds prophet! Gud är mig tillräcklig; Han är den
bästa vårdaren! Derpå begärde hon bistånd af vår herre Mohammed, hvilken
Gud beskydde och bevare! — Så förhöll det sig med Zumurrud.
Ali Sher fortfor återigen att sofva ända till följande dagen, då det af
benctø förorsakade ruset öfvergaf honom, och han öppnade sina ögon samt
ropade på Zumurrud. Men ingen svarade honom. Han gick derföre in i
gemaket och fann det tomt samt Zumurrud borta; deraf insåg han, att
alltsammans hade händt honom genom den Christne, och han suckade och
grät, söijde och veklagade. Han ångrade sig, när ångern gagnade till
ingenting, han grät och slet sina kläder; han fattade tvänne stenar och gick
rundt omkring staden, under det han med stenarna slog sig för sitt bröst
och ropade: O Zumurrud! Barnen på gatorna samlade sig omkring honom
och skriade: en galning! En galning! Men alla, som kände honom,
beklagade honom och sade: detta är den och den. Hvad har kunnat
vederfaras honom? — Sålunda fortfor han ända till slutet af dagen; men när
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
