Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALI SHER OCH ZUWURRDD.
60
ett rep, sà är du fri och kan följa med hnnom. Och jungfrun tackade
henne för hennes godhet.
Gumman aflägsnade sig, återvände till Ali Sher, meddelade honom
hvad hon uträttat och sade: du skall nästa midnatt begifva dig dit och
dit, ty der ligger den fördömda mannens hus, — hon beskref dess
utseende nännare. Der skall du ställa dig utanför paviljongen och hvissla, så
skall hon hissa sig ned till dig, och kan du sedan föra henne med dig,
hvart du finner för godt. Han tackade henne, väntade, tilldess det blef
mörkt och den bestämda timman kommit, samt begaf sig då till det ställe,
som hon beskrifvit, såg der paviljongen och kände igen densamma. Han
satte sig ned på en derutanföre befintlig stenbänk; men sömnen
öfverra-skade honom, och han insomnade. — Ära vare Honom, som aldrig sofver!
— Hans kärlek och hans saknad hade under lång tid förbjudit honom all
sömn, och nu var han, likasom skulle han hafva varit drucken.
Men under det han satt der sofvande, si! då hände sig, att en viss
rOfVare begaf sig ut ur sitt gümsle och smög sig omkring staden i afsigt
att uppsöka något rof; och ödet förde honom till den Christnes hus. Han
gick rundt omkring detta, men fann ingen möjlighet att klättra upp på
muren och komma in i huset, utan fortfor derföre att gå rundt deromkring,
tidess han kom till stenbänken, der han såg Ali Sher sitta och sofva.
Han tog Alis turban; men just som han satt den på sig, såg Zumunrud
nt genom fönstret, urskiljde honom i mörkret och trodde honom vara sin
herre. Hon hvisslade, röfvaren hvisslade till svar, och hon släppte sig ned
till honom på repet samt nedkastade derjemte ett par sadelpåsar, fyllda
med guld. När röfvaren såg detta, sade han vid sig sjelf: detta må man
med skäl kalla en underbar händelse, åstadkommen genom en
utomordentlig orsak. Han tog genast upp guldpåsarna, lyfte Zumurrud på sina
skuldror och sprang bort med henne, snabb som blixten. Då sade jungfrun
till honom: den gamla gumman berättade mig, att du blifvit kraftlös och
svag af sorg öfVer mig; men si! du är starkare än en häst. Han
svarade icke ett ord. Då förde hon sin hand öfYer hans ansigte och kände,
att hans skägg var borstigt som en qvast, eller som skulle han varit en
gält, hvilken svätøt ned flädrar, som sedan sökt sig väg ut genom
strupen. Då blef hon rädd och sade till honom: hvem är du? Han svarade:
ficka, jag är spetsbofven Djawån, Kurden, af Ahmad ed-Denefs skara; vi
ko fyrtio stycken lika mig, och alla skola vi denna natt mottaga dig som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
