Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
bksüttelses om
vår slafvinna. När hon hörde dessa ord, böljade hon gråta och slå sig
för sitt ansigte, ty hon visste, att ödet hade blifvit henne öfvermägtigt, och
att hon icke hade någonting att göra annat än underkasta sig vi(jan hos
Gud, hvars namn vare prisadt! Hon led derföre med tålamod och anbefallde
sig åt Gud (Hans namn vare upphöjdt!) i det hon sade: det finnes ingen
Gud utom Allah! Hvarje gång vi bli befriade från ett bekymmer, drabbas
vi af ett ännu större.
Orsaken dertill, att Djawån kommit till det ofvannämda stället, var
följande. Han hade sagt till Ahmad ed-Denef: o Ahmad, jag har varit
här på stället förut, och jag vet, att det utanför staden finnes en grotta,
som rymmer fyrtio personer; dit önskade jag begifva mig före er andra
och skaffa min inoder tak öfver hufvudet i grottan. Sedan skall jag
återvända till staden och der försöka komma öfver någonting till vårt
gemensamma bästa; jag skall förvara det, tilldess ni andra kommen, och sålunda
åtager jag mig att skaffa hvad som behöfves för denna dag. — Dertill
hade Ahmad ed-Denef svarat: gör som du finner för godt! Till fö|jd deraf
begaf sig Djawån före de andra till grottan, der han qvarlemnade sin
moder. När han begaf sig derifrån, träfTade han på en krigare, som låg och
sof, men hade en häst bunden bredvid sig; mannen slog han ilyäl, men
tog hans kläder, hans häst och hans vapen samt gömde dem i grottan
hos sin moder, der han likaledes band hästen. Sedan begaf han sig till
staden och gick framåt ända till den Christnes hus, der han förhöll sig,
som ofvan berättades.
Nu sprang han med jungfrun utan att stadna ända till grottan,
anförtrodde henne åt sin moder och sade: drag försorg om henne, tilldess
jag kommer tillbaka på morgonen! Med dessa ord aflägsnade han sig åter.
Men Zumurrud sade vid sig sjelf: månne jag icke skulle kunna rädda mig
härifrån genom något listigt anslag? Hvarföre skall jag vänta hflr, tilldess
de fyrtio männen komma? — Hon vände sig derpå till den gamla
qvinnan, Djawåns, Kurdens, moder, och sade till henne: moster, vill du icke
stå upp med mig och följa mig utanför grottan, på det jag måtte fa sköta
om ditt hår vid dagsljuset? — Jo, vid Allah, min dotter, — svarade
gumman; — det är nu en lång tid som jag icke varit i något bad, ty dessa
svin släpa mig oupphörligt med sig från det ena stället till det andra. —
Zumurrud följde henne ut och sysslade med gummans hufvud, tilldess hon
somnade. Då stod Zumurrud upp, klädde sig i de kläder, som tillhört den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
