Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AU SfflgR OCH ZUHCRRDD.
77
gen i hvaije månad anställa ett gästabud, dit allt folket samlades. De
visade honom äfvenledes vägen till rännarbanan, der borden voro dukade.
Han skyndade genast dit, men fann ingen ledig plats, der han
kunde sätta sig, med undantag för platsen midt emot det ofvan omtalade
fatet. Der satte han sig ned, och eftersom fatet stod midt framför
honom, sträckte han ut sin hand efter detsamma. Då ropade folket till
honom och sade: broder, hvad ämnar du taga dig före? Och en af dem
sade till honom: om du äter deraf, skall du bli hängd. Han svarade
blott: var tyst och tala icke så! Dervid sträckte han sin hand ut emot
fatet och drog det till sig. Den förut omtalade haschischätaren satt
bredvid honom, och när han såg Djawftn draga fatet till sig, sprang han
genast upp ifrån sin plats; haschischruset öfvergaf honom genast, och han
satte sig ett långt stycke derifrån, sägande: med detta fat har jag
ingenting att skaffa. Djawàn, Kurden, sträckte ut sin hand emot fatet, och
den liknade foten på en korp; han slefvade ihop ris dermed, och när han
tog upp handen ur fatet, såg den ut som en kamelklöf. Derpå kramade
han ihop det, som han hade i handen, i form af en boll, lika stor som
en stor apelsin; denna boll kastade han skyndsamt i sin mun, och den
for utför hans strupe med ett buller, som liknade åskans; men botten af
fatet syntes på det ställe, der han hade tagit riset. Då sade en man,
som satt bredvid honom: prisad vare Gud, som icke gjort mig till ett
fat med mat framför dig, ty du har tömt detta fat med en enda
munsbit. Haschischätaren sade: låt honom fortsätta; mig förefaller det, som
skulle jag i honom se skepelsen af en hängd. Med en blick på honom
tillade han: ät; måtte Gud icke gifVa dig någon fromma deraf! Men
Dja-wån sträckte ut sin hand, för att taga den andra munsbiten, och ämnade
just krama ihop denna till en boll, likasom den förra, då drottningen
ropade på några krigare och sade till dem; fören hit den mannen utan
uppskof och låten honom icke svälja ned det, som han håller i sin hand!
Krigarne skyndade till honom, just som han lutade sitt hufvud öfver
fatet, grepo honom och förde honom inför drottning Zumurrud. Men
folket gjorde spe af honom och sade den ena till den andra: sannerligen
har han icke förtjenat det, ty vi vamade honom; men han ville icke lyssna
il varningen. Denna plats är af ödet bestämd till att förorsaka dens död,
som sätter sig der, och detta ris är olycksbringande för hvem helst, som
Uer det. — Men drottning Zumurrud sade till honoms hvad är ditt namn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
