Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
88 berättelsen om ibn-mansdr
hvarefter hon sade till slafvinnas se efter, hvem det Sr, som står dervid
dörren! Slafvinnan stod upp, kom till mig och sade: o sheik, har du
ingen blygsel? Kunna grå hår och ohöfviskt uppförande stå tillsammans med
hvarandra? — Min herrskarinna, — svarade jag, — hvad det grå håret
vidkommer, så vet jag ingenting derom; hvad åter ohüfviskheten
anbelangar, så tror jag mig icke hafva gjort mig skyldig till sådan. Då sade
hennes herrskarinna: hvilket uppforande kan väl vara mer ohöfviskt än
detta, att du tränger dig in uti ett hus, som icke är ditt eget, och kastar
dina blickar i ett harem, som icke tillhör dig! Jag svarade: o min
herrskarinna, jag har en ursäkt att anföra för det jag detta gjort — Hvilken
ursäkt har du då att anföra? — frågade hon. — Mitt svar lydde: i
sanning, jag är en främling och mig törster; min törst är sådan, att jag Br
nflra att sätta lifvet till. — Då sade hon: vi antaga din ursäkt för god.
Hon ropade derefter på en af sina slafvinnor och sade: o Lutf’)» gif
honom en dryck uti den gyllene biigaren! Hon kom till mig med en bägare
af rödt guld, prydd med perlor och ädelstenar, fylld med vatten,
.’parfymeradt med starkt luktande muskus, samt beläckt med en duk af grönt
siden; jag började dricka, men drack länge och kastade imeilanåt förstulna
blickar på henne, tilldess jag stått der en lång stund. Derpå lemnade jag
bägaren tillbaka till slafvinnan, men stod ännu qvar. Då sade fruntimret:
o sheik, gack nu dina färde! Men jag svarade: o min herrskarinna, jag är
upprörd i mitt sinne. — Hvaröfver? frågade hon. — Öfver lyckans vexlingar
och händelsernas skiften, — svarade jag. — Hon återtog: deruti har du
icke orätt, ty lyckan föranleder underbara ting. Men till hvilka af hennes
under har du varit vittne, att du nu tänker derpå? — Jag tänker,—
svarade jag, — på egaren af detta hus, ty han var i lifstiden min redlige
vän. — Då sade hon till mig: hvad var hans namn? Jag svarade:
Mo-hammed, sonen af Ali, juveleraren; och han var i besittning af stor
rikedom. Men månne han lemnat barn efter sig? — tillade jag. — Ja, —
svarade hon: — han har lemnat efter sig en dotter, vid namn Budur, och
hon har ärft alla hans rikedomar. Då sade jag till henne: det vill synas, som
skulle du vara hans dotter. Hon svarade: ja! och log dervid. Derefter
tillade hon: o sheik, du har nu samtalat länge med mig; gack derföre bort
härifrån! Jag svarade: jag måste gå; men jag ser, att dina behag undergått
*) Behag, Skönhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
