Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
92
BEftiTTKLSEX OM tBft-MANSUR
aitt knS och spelade derpå tjugoen olika tonstycken. Hön böljade sedan
p& nytt med det första stycket och sjöng med hänförande tonfall följande
vereer:
Den, som icke smakat kårlekens sötma och hans bitterhet, den kan icke skilja
mellan den älskandes nir- och frånvaro,
Oeh den, som vikit af från karlekens rätts väg, skiljer icke imellan jemnheten och
ojemnbeten på hans stig.
Jag upphörde icke att jltra mig emot kärlekens slafvar, tilldess jag erfarit hans
både sötma och bitterhet;
Hen nu har jag tömt hans bitterhets kalk, tilldess jag förnedrat mig för både
slafvar och fria.
Huru mången natt har icke den älskade druckit med mig, och jag har druckit
sötman af hennes läppar!
Huru kort Var icke hvarje natt, som jag tillbragte med henne! Skymning och
gryning följde tätt efter hvarann.
ödet gjorde ett löfte, att det skulle skilja oss åt, och nu har ödet hållit sitt löfte.
Skickelse|| beslöt, och domen Un icke ändras. Hvem är den, som kan sätta sig
emot sin herres bud?
Nar slafvinnan slutat denna sång, uppgaf hennes herre ett ljudeligt
anskri och svimmade, hvarefter flickan sade: måtte Gud icke straffa dig,
o sheik! Vi hafva länge druckit utan sång, ty vi hafva befarat, att vår
husbonde skulle falla i vanmagt likasom nu. Men gack du in i det der
gemaket och sof der! — Jag begaf mig till det rum, som hon anvisat
mig, och sof der till morgonen, då, si! en page kom till mig, medförande
en pung med femhundra guldstycken, och han sade: detta är det, som
min herre lofvade dig; men vänd icke tillbaka till henne, som sändt dig,
utan må det vara, som skulle du icke hafva sport någonting om denna
sak och icke heller vi! Jag svarade: höra är lyda!
Jag tog penningarna och gick, men sade vid mig sjelf: sannerligen
har icke jungfrun väntat mig sedan i går. Vid Allah, jag måste vanda
åter till henne och berätta henne allt, som egt rum mellan mig och
honom, ty, om jag icke återvänder, skall hon sannolikt tala illa om mig
och om hvar och en, som kommer ifrån mitt land. — Alltså begaf
jag mig till henne och fann henne stående bakom dörren; så snart hon
blef mig varse, sade hon: o Ibn Mansur, du har ingenting kunnat
uträtta åt mig. — Hvadan vet du detta? — frågade jag. – Hon svarade:
o Ibn Mansur, jag vet ännu mera, eller det, att när du lemnade honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
