Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BUDUR SAMT DJUBEJR.
95
NSr han hört dessa ord, öppnade han sina ögon och sade till mig:
välkommen, Ibn Mansur! Min kraftlöshet har stigit till utomordentlig höjd.
— Jag frågade: o min herre, är det någonting, som jag skulle kunna
uträtta åt dig? — Han svarade: ja; jag önskar skrifva ett bref till henne
och sända det till henne genom dig. Om du bringar mig svar ifrån henne,
skall du af mig undfå tusen guldstycken, och om du icke medför något
svar, skall du ändock såsom ersättning för din möda erhålla tvåhundrade
guldstycken. Jag svarade: gör hvad dig lämpligt, synes! H«>n ropade på
en af sina slafvinnor, begärde af henne bläck och papper, undfick det
begärda och skref följande verser :
Jag besvär dig vid Allah, o min herrskarinna, förfar med mildhet emot mig, ty
karleken har beröfvat mig mitt förstånd 1
Min k&rlek till dig har förslafvat mig, har klädt mig uti sjukdomens drägt och gjort
mig föraktad.
Före detta var jag van att tänka lättsinnigt om kärleken och betrakta densamma
som en ringa sak, o min älskade!
Men när han lät mig se sitt härs böljor, då underkastade jag mig Guds dom och
ursakade den af kärlekens qval träffade.
Om da vill, så haf nåd och förunna mig ett möte; om du vill, så döda mig ock;
men glöm icke att visa nåd mot mig I
Han förseglade brefvet och lemnade det till mig; men jag tog det
och begaf mig dermed till Budurs hus. Jag började med att undandraga
förhänget litet efter hand, likasom förra gången; och si! tio slafvinnor,
högbarmade jungfrur, liknande månen, sutto der, och Budur midt ibland
dem, lik fullmånen bland stjernorna eller den af inga moln förmörkade
solen; och hon var nu fri från sorg och smärta. Medan jag betraktade
henne och förvånades öfVer att finna henne så, kastade hon en blick på
mig och såg mig stående vid dörren, då hon sade: en vänskaplig och
fri välkomsthelsning till dig, Ibn Mansur! Träd in! — Jag trädde in,
helsade henne och lemnade henne papperet; men när hon läst det och
förstått dess innehåll, log hon och sade till mig: Ibn Mansur, skalden hade
itke orätt, då han sade: <
Jag vill med tålamod bära min kärlek I8r dig, tilldess ett budskap kommer ifrån dig
till mig I
O Ibn Mansur, — tillade hon, — jqg skall nu skrifva ett svar, på
det ban måtte gifva dig det, som han lofvat dig. Jag svarade: måtte
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
