Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH WDOR SAMT DJUBEJ1.
97
folk skrifta med fötterna? — Och, vid Allab, o de Rättroendes Furste,
knappt hade jag hunnit säga dessa ord till honom, förrän vi hörde
klingandet af ringarna på hennes fotleder, vid det hon trädde in uti huset. Så
snart ban blef henne varse, stod han upp på sina fötter, likasom skulle
ban icke längre känt någon plåga, och omfamnade henne som bokstafven
Lam omfamnar Eilif,*) och hans svaghet öfvergaf honom. Derpå satte han
sig ned; men hon satte sig icke, utan jag frågade henne: o min
herrskarinna, hvarföre tager du icke plats? Hon svarade: o Ibn Mansur, jag vill
icke taga plats annat än på det vilkor, som blifvit aftaladt mellan oss.—
Hvad för vilkor har blifvit aftaladt mellan er bägge? frågade jag. —
Ingen känner två älskandes hemligheter, — lydde hennes svar. Derpå lade
bon sin mun till hans öra och hviskade någonting i hemlighet åt honom,
hvartill ban svarade: jag hör och lyder. Han stod upp och talade
hviskande till en af sina glafvar, hvilken aflägsnade sig för en stund, men
kom snart tillbaka, åtföljd af en kadi och två vittnen. Djubejr stod upp,
hemtade en pung med hundratusen guldstycken och sade: o kadi,
uppgör mitt äktenskapskontrakt med detta fruntimmer mot denna stimma i
brudgåfvaJ Då sade kadi’n till henne: säg: jag bifaller till detta! — Hon
sade så. Derefter uppgjordes kontraktet, hvarpå bruden öppnade pungen,
fyllde en del af dess innehåll i sin h|ind samt gaf det åt kadi’n och
vittnena. Sedan lemnade hon åt Djubejr det, som var öfver uti pungen,
hvarpå kadi’n och vittnena aflägsnade sig.
Jag satt hos dem i fröjd och glädje, tilldess större delen af natten
gitt till ända; då jag sade vid mig sjelf: de äro två älskande, som i lång
tid varit åtskiljda; jag vill derföre stå upp och taga mig nattläger i ett
annat rum, på det de måtte få vara aliena. Jag stod derföre upp; men
bruden fattade uti mina kläder och frågade: på hvilka tankar har du nu
kommit? Jag svarade hvad det var, och hon återtog: sitt ned; när vi önska,
att du skall lemna oss, skola vi afskeda dig! Jag satt sålunda qvar hos
dem, tilldess gryningen var nära, då hon sade till mig: o Ibn Mansur,
gack till det der gemaket, hvilket vi ställt i ordning åt dig; det är ditt
sofrum! Jag begaf mig dit och sof der till morgonen; när jag vaknat,
infann sig hos mig en page med tvättfat och kanna; jag förrättade
tvag-uiogen och läste morgonbönerna, men satte mig derefter ned. Under det
") De M(nm*nbunda boksUfTerna» Bgur Ir denna: 8.
Tan *cli Ba N.U IT | 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
