Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN MAOttKA HASTEN.
101
han ville, fördes {han nedåt af hästen, och när han ville, fördes han uppåt
af iionom.
När han nu vunnit hvad han önskade med hänsigt till hästen, fortfor
ban att med densamma sänka sig ned till jorden och började beskåda
|inderna och städerna på denna, hvilka han icke kände, ty han hade icke
sett dem under hela siu lefnad. Bland de föremål, som han såg, befanns
en stad, byggd på det mest beundransvärda sätt, midt i ett härligt
grönskande land med träd och floder; han öfvervägde detta i sitt sinne och
sade: o att jag visste namnet på denna stad och i hvilket land den är
belägen! Han förde derpå hästen rundt omkring staden, hvilken han
derunder med uppmärksamhet betraktade. Dagen var nära till ända, och solen
bull på att gå ned; derföre sade han vid sig sjelft jag har icke funnit
något ställe, der jag kan tillbringa natten bättre än i denna stad; jag skall
derföre tillbringa denna natt derstädes; men i morgon skall jag vända
tillbaka till de mina och till mitt kungliga säte, underrätta min fader om
det, som vederfarits mig, samt meddela honom de ting, som mina ögon
hafva sett- Han började till följd häraf se sig om efter ett ställe, der
han skulle kunna finna säkerhet för sig och sin häst, och der ingen skulle
kunna se honom; men under det han var sysselsatt dermed, si! då
varseblef han midt uti staden ett palats, som reste sig högt upp i luften,
omgifvet af en bred mur med höga tinnar, hvarpå han sade vid sig §jelf:
detta är ett angenämt ställe.
Han vred på den knapp, som förmådde hästen till att sänka sig, och
fiMes oupphörligt nedåt, tilldess han stadnade på palatsets platta tak.
Der steg han af hästen, prisade Gud (hvars namn vare upphöjdt!) och
böljade gå rundt omkring hästen samt undersöka densamma, vid det han
sade: vid Allah, han, som förfärdigade dig, var en t?jup vis, och om Gud
(hvars namn vare upphöjdt!) utsträcker mitt lifs gräns, låter mig i
säkerhet komma tillbaka till mitt land och de mina samt återförenar mig
med min fäder, så skall jag sannerligen förunna denne vise all ynnest
»amt mot honom ådagalägga all möjlig frikostighet. Han stadnade
derefter på palatsets tak, tilldess han sport, att alla dess invånare gått till
hvita. Han plågades af hunger och törst, ty allt sedan han skiljdes ifrån
sin fader hade han ingenting förtärt, och han sade vid sig sjelf:
sannerligen, ett sådant palats som detta kan icke vara tomt på det för lifvets
uppehälle nödvändiga. Han lemnade derföre hästen ensam på ett ställe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
