Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IM
»kràttelwbn om
skepnad och antagit utseendet af en konungason, har fått henne i sitt
våld; skynda derföre att rädda henne! N3r konungen hört dessa slafvens
ord, var det hans afsigt att döda honom, och han sade: hvadan kom det,
ätt do försummade drn tjenst hos mrn dotter, så att detta vederfors
henne? Han begaf sig derpå till det palats, der hans dotter vistades, och när
han kommit dit, såg han slafvinnorna stående der och frågade dem:hvad
Rr det, som vederfarits min dotter? De svarade: o konung, medan vi sutto
hRr, sågo vi oss plötsligen öfverfallna af en ung man, skön såsom
fullmånen, och hvars like i täckhet vi aldrig sett; han hade ett draget svärd
i sin hand, och vi frågade, hvad han ville. Han sade, att du hade
förmält honom med din dotter. Någonting annat än detta veta vi q, och vi
veta icke, huru vida han är en mensklig varelse eller en ande; men han
synes ädel och väl uppfostrad samt har icke gjort sig skyldig till
någonting opassande. — När konungen hörde detta, svalnade hans vrede. Han
lyfte långsamt upp förhänget, såg in och blef varse konungasonen sittande
i samtal med sin dotter; och den unga mannen var utmärkt skön, och
hans anlete liknade den blankande fullmånen.
Konungen förmådde icke lägga band på sig, så rädd var han om sin
dotter. Han kastade derföre undan förhänget och trädde in med ett draget
svärd i sin hand samt störtade emot dem, som skulle han velat uppsluka
konungasonen. När denne blef honom varse, sade han till jungfrun: ar detta
din fader. Hon svarade: ja! Då reste han sig upp, grep om svärdet med
handen och ropade åt konungen med väldig röst, så att han skrämde
honom, samt redde sig till att angripa honom med svärdet. Men konungen
insåg, att prinsen var starkare än han, hvarföre han stötte sitt svärd i
skidan och stod stilla, tilldess konungasonen kommit honom nära, då han
tilltalade honom med höfviskhet och sade: unge man, ar du en mensklig
varelse eller en ande? Konungasonen svarade: om jag icke bure aktning
för dina rättigheter och för din dotters heder, så hade jag redan utgjutit
ditt blod. Huru kan du anse mig härstamma från ctøeflarna, då jag är af
Kosroes’ kungliga ätt och, om jag önskade taga ditt rike, skulle kunna störta
dig från all din glans och härlighet samt plundra dig på allt, som du eger
i dina boningar! — När konungen hörde dessa ord, blef han rädd och
fruktade för honom, men sade: om du är en bland konungarnes söner,
såsom du påstår, huru har du kunnat intränga i mitt palats utan min
tillåtelse och kunnat vanhedra samt smyga dig till min dotter med det påstå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
