- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
107

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DER VACfSKÅ HÄSTEN.

107

rade: på taket af ditt palats. — Hvar någorstädes i mitt palats? frågade
koDungen. Han svarade: på dess tak. Nfcr konungen höftfe dessa ord,
sade han: detta är det första beviset, som du ger oss af din galenskap.
Ve dig! Httru kan hästen vara på taket? Men Sanningen skall snart bli
orskiüd ifrån lögnen. — Konungen vände sig derpå till en bland sinü
yppersta hofmän och sade till honorri : gack till initt palats och för hit
det, sora du finner der på ’taket! Mèn folket förvånades "öfver den utiga
mannens ord, och den ena sade’ till den andra : huru skall den hästen
hinna gå trapporna utföre ned ifrån taket? Sannerligen är icke detta
någonting, hvars make vi aldrig hört! — Den af koflungeti tift palatset
af-sinda hoftnannen steg upp på dess tak och såg hästen stående der; han
tyckte sig aldrig hafVa sètt någonting vackrare; men när han gick
närmare och betraktade hästen; fann han densamma bestå "af ebenholz och
elfenben. Några andra bland konungens förnämligaste hofmän infunno «ig
likaledes, och när de fingo se hästen, skrattade de och sade: var det en
sådan häst som denne, som den unga manrien menade? Han måtte våra
helt enkelt eri galning; imellertid’ skall det snart visa’ sig, huru det står
till med honom. Kanske är han dock en petèon af vigt och attséferidè. —•
De fattade derefter uti hästen och buro honom utan att stadna, tilldess de
kommo ned till konttngeri, inför hvilken de ställde honom; men folket
samlade sig ründt omkring hästen, betraktade honom och beundrade
konstfärdigheten i hans Sammansättning samt den dyrbara sadelmundëringért.
ÄlVeh koriungen beundrade densamma och förvånades högeligen samt
yttrade till konungasonen: unge man, är detta din häst? Han svarade: ja,
o konung, detta är min häst, och du Skall få se1, hvilka Underverk han
förmår uträtta. Kortungen sadè: tag’ din häst och sitt upp derpå! Men
lian svarade: jag Vill icke sitta upp, dm icke härskarorna draga sig
’undan till något afstånd härifrån. Då befallde konungen sina krigare’att
draga sig tillbaka så långt, som man kan skjuta med en pil Ifrån bågen.

Nu sade den unga mannen: o konung, jäg skall nu sitta upp på min
tøst och göra ett atffhll mot din här, skingra den till höger och venster
amt nedhugga densamma. Konungen svarade: gör som du önskar och
taf ingen misskund: med dem, ty de skola icke hafva någon misskund
»ed dig! Dèrmed gick konühjgasötien till hästett och satte sig upp.
Kri-pme voro ordnade i leder midt framför hofiom, och den ena sadetHlden
ändra: när den unga mannen kotnmer in i våra leder, så skofa vi taga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free