Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ksbattsusek ön
emot honom med spjutspetsar och .svärdsegg. Men en ibland dem sade:
vid Allah, detta är bedröfligt] Hvarföre skola yi döda den unga mannen
med det vackra ansigtet och den härlig» vextenl — Och åter en annan
sade: vid Allah, ni skolen icke komma åt honom förr än efter stor
blodsutgjutelse, ty don unga mannen skulle icke åtagit sig ett sådant stordåd,
om ban icke kftnt sin egen kraft och öfverlägsenhet. — Men så snart
konungasonen satt sig fast i sadelq på sin häst, vred han på den knapp,
som förmådde hästen att hQja sig. Askådarnes ögon voro spända på
honom, för att se, huru han skulle bära sig åt; men hans häst började
skaka på sig och sätta sig i gång, tilldess han utfört de mest
utomordentliga rörelser, som någon häst , kan utföra, och hans kropp blifvit fylld
med luft. Då höjde sig hästen och sväfvade upp mot himmelen. Men när
konungen såg, att hästen höjt sig och sväfvade uppåt, ropade han åt sina
krigare och sade till dem: ve eder! Gripen honom, förrän han kommer
undan ifrån er! — Hans vezirer och höfdingar svarade: o konung, hvem kan
vil gripa fogeln i flygten? Den mannen är eq stor trollkarl. Gud har
räddat dig undan honom; prisa derföre Gud (hvars namn vare lofvadt!) fur
det da undkommit ur hans händer.
. Konungen återvände till sitt palats, när han sett detta prof på
konungasonens förmåga; och när han kommit dit, begaf han sig till sin
dotter och meddelade henne det, som tilldragit sig med konungasonen på
rännarbanan; men hon sögde på det högsta öfver honom, veklagadeöfver
skilsmessan från honom, föll uti en svår sjukdom och måste läggas till
säng» När fadern såg henne i detta tillstånd, tryckte han henne till sitt
bröst, kysste henne mellan ögonen och sade: o min dotter, prisa Gud
(hvars namn vare lofvadt!) och tacka honom, för det vi blifvit befriade från
denna listiga trollkarl. Han böljade derefter för henne upprepa det, som
han sett konungasonen utföra, och beskref för henne, huru han hqjt sig upp
i luften. Men bon ville icke lyssna till faderns ord; hennes tårar och
veklagan tillvexte i våldsamhet, och hon sade vid sig sjelf: vid Allah, jag
skall hvarken äta eller dricka, tilldess Gud återförenar mig med honom!
Men hennes fhder, konungen» blef ytterligt nedslagen; hans dotters tillstånd
bedröfvade honom, och han so|jde i sitt hjerta öfver henne; men hvaije
gång, som han tilltalade henne med lugnande ord, tillvexte hennes lidelse
för ynglingen. — Så förhöll det sig med henne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
