- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
111

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Db!» MAGISKA HASTEN.

111

gftctøe, sedan du flr borta? Han återtog: vill du eftétkomma itffn Önskan
och lyssna till mina ord? Hon svarade honom: s8g hvad du vill, ty jag’
skall bifalla till allt hvad du vill begära af mig och skall icke sätta mig
emot någonting. Då sade han: följ med mig till mitt land och mitt rike!

— Med största glädje! — svarade hon.

N8r konungasonen hörde detta, blef han högeligen glad, fettade
hennes band och lät henne svärja vid Gud (hvars namn vare upphöjdt!), att
hon skulle göra det. Derpå förde han henne upp på palatsets tak,
besteg sin häst, satte henne upp bakom sig, band henne stadigt fast och
yrd på knappen i hästens bog, då hästen genast höjde sig med dem mot
himmelen. Då uppgåfvo slafvinnorna ett1 anskri, som ditkallade konungen,
hennes fader, och hennes moder, hvilka hasteligen kommo upp på
palatsets tak, der konungen vid en blifck uppåt blef varse ebenholzhästen, som
svåfvade bland molnen med dem. Konungen blef ängslig, och håns
ångest tillvexte, och han ropade och sade: o konungason, jag besvär dig1
rid Allah, att du måtte hafva medlidande med mig och min gemål samt
icke skilja vår dotter ifrån oss! Konungasonen gaf honom likväl icke
något svar; men det föll honom in* att jungfrun kunde’ ångra sig, då hon
skulle skiljas fVån sina föräldrar, och derföre sade han till henne: önskar
du, att jag skall återställa dig åt din fader och din moder? O min herre,

- svarade hon, — vid Allah! detta är Icke min önskan; det är fastmer1
min önskan att få vara hos dig hvart dii går, ty min kärlek till dig dra-’
ger mig bort från alla andra, till och med från min fäder Och moder.
Nlr konungasonen hörde bemies svar, Blef han högeligen glad oeh bör-i
jade låta hästen sväfva sagta fram med ’dem, på det hon icke måtte bil
orolig; men ban stadnade icke, förrän han blef varse en grönskande äng,
på hvilken en vattukälla sprang npp. Der sutto de af hästen saimt åt*
oeh drucko; men derefter satte sig konungasonen återigen upp på sm
tøst samt lyfte upp henne bakom sig och band henne fast, på det hon
i efa skulle falla. Han fortsatte vidare färden och stadnade icke, förrän
hin hunnit fram till sin faders stad. Hans glädje var stor deröfver, och’
han önskade visa jungfrun sin magts säte och sin faders välde samt låta!
benne se, huruledes hans faders rike var större än hennes fläders. Hani
lit henne derföre stiga af uti en af de trädgårdar, der hans fader brukadei
förströ sig, införde henne i ett enskildt gemak, som var anordnadt för
konungen, ställde ebenholzhästen vid dörren till gemaket föit ätt be-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free