- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / IV. Bandet /
116

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

103

berättelsen om

den och den staden (han nämde namnet på den stad, der prinsessan
befann sig), och jag hürde dess invånare omtala följande sällsamma
händelse. Konungen i staden hade en dag begifvit sig ut på jagt,
beledsagad af sina umgängesvänner och sitt rikes store; när de kommit ut i
öknen, redo de förbi en grönskande äng, der de funno en man stående;
bredvid honom satt en qvinna, och han hade en häst af ebenholz.
Mannen hade ett afèkyväckande ansigte och ett i allo ohyggligt utseende;
qvinnan var deremot en jungfru, utrustad med skönhet och behag, täckhet
och älsklighet samt den tadelfriaste vext. Ebenholzhästen var återigen
någonting högeligen underbart, och aldrig har någon sett dess like i
skönhet eller konstrik sammansättning. — De, med hvilka han samtalade,
frågade honom nu: hvad gjorde konungen med dem? Han svarade:
konungen lät gripa mannen och tillsporde honom rörande jungfrun, hvilken
enligt hans påstående skulle vara hans hustru och dotter af hans
farbroder. Jungfrun förklarade deremot detta hans påstående för lögnaktigt
Då lat konungen taga henne ifrån honom och befallde, att han skulle
piskas och kastas i fängelse. Men hvad ebenholzhästen beträffar, så vet
jag icke, hvad som blef deraf. — När konungasonen hörde dessa ord af
köpmannen, nalkades han till denne och började fråga honom höfviskt
och vänligt, tilldess han meddelat honom både konungens och stadens
namn; men när han blifvit underrättad om dessa, sof han lugnt den
natten och fortsatte följande morgonen sin resa.

Han fortsatte sin färd, tilldess han kom fram till den ifrågavarande
staden; men när han ämnade gå in der, blef han gripen af vakten vid
stadsporten, som skulle föra honom till konungen, på det denne måtte
förhöra honom om hans stånd och vilkor samt anledningen för lians
ankomst till staden; ty det var konungens vana att fråga alla främlingar
om deras stånd, deras yrken och konstfärdigheter. Nu hände det dock,
att konungasonen anlände till staden på aftonen; en tid, då det icke var
möjligt att komma in till konungen och tala med honom. Vakten vid
porten grep honom derföre och förde honom till fängelset för att
qvar-hållas der. Men när fangvaktame sågo hans skönhet och älsklighet, kunde
de icke förmå sig till att kasta honom i fängelse, utan satte sig i stället
ned med honom utanför fångahuset, och när de fingo mat sänd till sig, spisade
han med dem, tilldess han blifvit mätt. Sedan de slutat sin måltid, satte
de sig ned att samtala och tillsporde äfven konungasonen, sägande: från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:41 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/4/0130.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free