Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Db!» magiska hAsten.
131
hvilket land är du? Han svarade: jag är ifrån landet Persien, Kosroës
land. När de hört detta svar, skrattade de, och en af dem sade till ho
nom: o Perser, jag har varit tillsammans med många menniskor och hört
dem tala samt gifvit akt på deras stånd och vilkor; men aldrig har jag
sett eller hört omtalas någon större lögnare än den Perser, som vi nu
hafva i förvar uti fängelset. En annan tillade: aldrig har jag heller sett
någon mer ful och obehaglig menniska än han.
Då sade konungasonen till dem: på hvad sätt hafven j blifvit
underkunniga om hans lögnaktighet? De svarade: han påstår sig vara en vis,
och konungen träfTade på honom en gång, när han var ute på jagt; men
ined mannen följde en qvinna af utomordentlig skönhet och behagfollhet,
hvarförutan han hade en häst af ebenholz, den vackraste, som någon kan
vitøa se. Jungfrun befinner sig nu hos konungen, soin älskar henne, men
hon är vansinnig; oin nu mannen vore en vis, såsom han påstår, så
skulle han nog kunna böta henne, ty konungen gör allt för att finna ett
botemedel emot hennes sjukdom. Ebenholzhästen åter befinner sig uti
konungens skattkammare; men mannen med det obehagliga utseendet, som
hade hästen med sig, sitter nu här i fängelset, och när natten
öfverskyg-ger honom, gråter och veklagar han för sig sjelf samt unnar icke oss att
sofva. — När fångvaktarne hade underrättat konungasonen om allt detta,
föll det honom in att upptänka ett anslag, genom hvilket han skulle kunna
uppnå sitt syftemål. Då väktarne önskade begifva sig till hvila, förde
de in honom i fängelset och slöto dörren till efter honom. Der hörde han
den vise gråtande och veklagande samt i sin bedröfvelse sägande på
Persiska språket: ve mig för den orättvisa, som jag begått mot mig sjelf
och mot konungasonen samt likaledes emot jungfrun, då jag hvarken
lemnade henne i ro eller uppfyllde mitt begär! Allt detta har jag för det jag
burit mig illa åt, ty jag sökte åt mig sjelf det, som jag icke förbenade,
och som icke passade för mig; men den, soin söker det, hvilket icke
passar sig för honom, råkar uti en olycka af samma art som den, hvari jag
råkat. — När konungasonen hörde dessa ord af den vise, tilltalade han
honom på Persiska språket, sägande: huru länge skall du fortfara med
din gråt och dina klagovisor? Tror du, att icke andra menniskor äfven
blifvit hemsökta af lika svåra missöden som du? — När den vise hörde
honom tala, blef han glad deröfver och beklagade sig för honom öfver
sin olycka och den nöd, hvari han råkat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
