Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH UL-WArD Fi-L-AKMAM.
131
0 du eremit, »om känslolös dväljes i din grotta, Jag ville, att du skuBe hafva smakat
ktrteken och varit hans (ånge!
Men fastän jag lidit så mycket, skall jag glömma både ångest och qval, blott jag
vinner mitt syftemål.
När ban slutat dessa verser, si! då öppnades dörren till grottan,
och ban hörde en röst säga? Ack! Nåd! — Han trädde nu in genom
dörren och helsade eremiten, som besvarade hans helsning och sade till
honom: hvad är ditt namn? Han svarade: mitt namn är Uns el-Wudjud.
Eremiten återtog: hvad är anledningen till din ankomst hit? Och han
meddelade honom sina händelser från början till slut samt gjorde mannen
bekant med allt det, som vederfarits honom. När eremiten hört det,
började han gråta och sade till honom: o Uns el-Wudjud, sannerligen har
jag icke vistats tjugo år på detta ställe, utan att jag här sett någon
menniska förr än helt nyligen. Jag hörde då gråt och klagoljud, vände mina
blickar åt det håll, hvarifrån ljudet utgick, och såg en mängd folk, tillika
med tält uppslagna på hafsstranden; en farkost var byggd, och på
densamma gick en del af folket om bord samt färdades öfver hafvet. Några
bland dem, som varit med på farkosten, återvände med denna, hvilken de togo
sönder; men sjelfva begåfvo de sig härifrån, och det förefaller mig, som skulle
de, hvilka färdades öfver hafvet och icke vände tillbaka, vara just
desamma, som du söker, o Uns el-Wu4jud. Är detta händelsen, så måste
din sorg vara stor, och du har orsak att söija; men det finnes icke heller
någon älskande, som icke utstått hjerteqval. Och eremiten uppläste
följande:
Du el-Wudjud, tror du mig fri från bekymmer, nkr trånad och smärta döda mig
och gifva mig lif på nytt T
Ji; har kint kärleken och lidelsen från mina tidiga år, alltsedan jag var ett barn,
som närdes med mjölk.
Unge kämpade jag med klrleken, tilldess jag H«f bekant smd en hjelte; oro du
frågar efter mig. skall ban känna mitt namn.
Käriekssfrk och trånande tömde jag passionens kalk och hade nära förgåtts, så ut-
»mattad var min kropp,
lig var stork, men min styrka blef öfvervunnen, och min tålmodighets bär stupade
för hennes ögons svärd.
Hoppas icke på förening med den älskade, utan att du förut måst lida, ty öfver
allt stå motsatser gent emot hvarandra.
Klrleken bar hos alla sina efterföljare inskärpt, att öfvergifvandet är det svåraste
brottet mot hans lagar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
