Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
berättelsen om uns el-wudjud
Eremiten närmade sig nu till Uns el-Wu4jud och omfamnade
honom, och de började bägge att gråta, så att bergen genljödo af deras
snyftningar. Så fortforo de, tilldess de bägge föllo sanslösa ned, och när
de vederfingos igen, gjorde de ett löfte, att vara bröder inför Gud (hvars
namn vare upphQjdt!). Derpå sade eremiten till Uns el-Wudjud: jag
skall tillbringa denna natt i böner och hos Gud utbedja mig upplysning
om den väg, som du rätteligen bör taga. Och Uns el-Wudjud svarade:
jag hör och lyder.
Imellertid hade folket anländt till berget med El-Ward fi-l-Akmåm
samt fört henne in uti palatset, och när hon såg det samt betraktade den
ordning, som rådde derinne, grät hon och sade: vid Allah, du är ett
vackert ställe; men den älskades närvarelse hos dig saknar du dock. Hon
såg foglar på ön och befallde en af sina tjenare att lägga snaror för dem,
fånga dem och sätta dem i burar uti palatset, så snart han fangat
några; och tjenaren gjorde såsom det blifvit honom befaldt. Hon tog sedan
plats vid ett gallerfönster i palatset och betänkte allt det, som vederfarits
henne. Hennes saknad och längtan stegrades, och hon fällde tårar samt
upprepade följande verser:
O. (Sr hvem skall jag klaga den bedröfvelse, jag lider, för hvem klaga min sorg,
min skilsmessa från den älskade,
Och den låga, som rasar i min barm, ebnru jag döljer henne undan |Br nyfiknas
blickar!
Mager Hr jag blifven, lik en tandpetare, genom skiljsmessa, lidelse och sorg.
Hvar Kr den älskades öga för att se, huru mitt tillstånd närmat sig till vansinnets?
De misshandlade mig, då de sperTade mig in på ett stille, dit han aldrig kaa
komma.
Med solen, då hon går upp och då hon sänker sig igen, sänder jag tusende
helsningar
TiU den älskade, som öfverträffar fullmånen i skönhet, och är smärtare än den
vajande grenen.
När rosen jemföres med hans kind, säger jag derom: du liknar den icke, om do
icke faller äfven på min lott.*)
En kyss af hans läppar är som doftande vin och skulle afkyla den inom mig
flammande lågan.
Hur kan jag glömma honom, som är mitt hjerta och min själ, en orsak till
aftyning och sjukdom för mig, men dock min älskade och min läkare.
*) D. ä. Förr än min kind blir röd som rosen, kan hans icke blifva det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
