Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och el-ward fm.-akmam.
133
NSr nattens mörker öfverskuggade henne, blef hennes trånad ännu
mer våldsam, hennes tankar föllo återigen på det förflutna, och hon
uppläste äfven nu några verser, hvilka började som följer:
Det Sr mörkt; min längtan vaknar igen, och min trånad väcker den vanliga smärtan.
Skiljsmessa ns plåga bor ständigt i mitt bröst, och oron har förtagit mina krafter.
Vi återvända till Uns el-Wu(}jud. — Till honom sade’ eremiten:
gack ned i dalen och hemta mig några blad ifrån palmträden! Han gick
ned och hemtade blad ifrån palmträden; dessa tog eremiten, flätade dem
och förfärdigade af dem ett slags nät, liknande dem, hvari man för med
sig hö eller hahn, och derefter sade han: o Uns el-YVuctøud, midt uti
dalen finnes ett slags pumpa, soin vext upp och förtorkat på sina rötter;
gack dit och fyll detta nät med sådana pumpor, bind det fast ihop och
kasta det i hafvet. Sedan skall du sätta dig sjelf derpå och begifva dig
dermed ut på hafvet; kanske skall du på detta sätt uppnå ditt syftemål,
t)’ den, sotn ingenting vill våga, kan icke heller vinna någonting. Uns
el-VVudjud svarade: jag hör och lyder. Han tog afsked och gick bort för
att göra det, hvartill han blifvit uppmanad, sedan eremiten förut hade
uppsändt böner för hans bästa. Utan att stadna, gick han ned midt uti
dalen och gjorde som eremiten sagt honom; men när han, sittande på
sitt nät, hade kommit ett stycke ut i hafvet, blåste en vind upp och dref
honom framåt med nätet, så att han snart hade försvunnit undan
eremitens blickar. Så färdades han öfver djupets yta, der den ena böljan
lyfte honom upp och den andra tryckte honom ner, under det han
skådade hafvets under och fasor, tilldess ödet efter tre dagars förlopp
kastade honom upp på den Barnlösa Moderns Berg. Han koin i land lik
en fogelunge, som plågas af hunger och törst; men här såg han
rinnande floder och foglar, som qvittrade på grenarna, samt fruktbärande träd
af mångahanda slag, och han åt af frukterna samt drack af bäckarnas
vatten.
Derpå stod han upp och gick; men på afstånd varseblef han
någonting hvitt och gick derföre på, tilldess han uppnådde det hvita föremålet,
hvilket befanns vara ett ointagligt palats. Han kom till palatsets port
och fann denna stängd, men satte sig ned och stadnade der i’tre dagar;
då öppnades slutligen palatsets port, och ut derifrån kom en eunuch,
som, när han såg Uns el-Wudjud sittande, sade till honom: hvarifrån har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
