Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
122
berättelses om uns el-wudjUd
Minnet ar honom fröjdar mig i min ensligbet, då jag klnner saknaden afbansnir-
varelse.
O att jag visste, om, efter alla dessa lidanden, ödet ändtligen vill lyssna till mitt
hjertas begSrl
Derpå gick hon upp på palatsets tak, tog några klädesplagg af tyg
från Balbek, band dem tillhopa och hissade sig på detta satt ned till
marken. Hon var klädd i sin dyrbaraste drägt, och kring hennes hals låg
ett band af diamanter. Hon genomvandrade de palatset omgifvande
ödemarkerna ända ned till hafsstranden, der hon blef varse en fiskare, sora
uti sin båt begifvit sig ut på hafvet för att fiska. Han hade blifvit
vä-derdrifVen till ön; inen när han nu blef varse El-Ward fi-l-Akmåm, blef
han förfärad och styrde sin båt bort ifrån ön. Hon ropade på honom,
gjorde tecken åt honom och upprepade några verser, med hvilka hon lät
honom förstå, att hon vore en menniska (icke någon ande, hvilket han
fruktade), och för honom tillkännagaf, huru det förhöll sig tned henne. Då
började fiskaren sucka, gråta och veklaga, ty han kom ihog hvad som
vederfarits honom sjelf i hans ungdoms dagar, då kärleken blef honom
öfvermägtig och lidelsens eld brände äfven honom, så att han saknade
all ro;j han svarade derföre henne med några verser, hvari han lät henne
förstå, att ban allt ifrån sin ungdom varit- hemsökt af kärlekens qval.
Derpå gjorde han sin båt fast vid stranden och sade till henné: stig om
bord, så skall jag föra dig dit du önskar! Hon steg om bord, och han
lade ifrån land, med henne; men när de kommit ett litet stycke ut, blåste
en gynnande vind upp, och farkosten länsade undan, så att landet snart
försvann för deras ögon. Då visste fiskaren icke hvart han skulle styra,
och vinden fortfor med samma häftighet i hela tre dagar, efter hvilkas
förlopp den lade sig med Guds tillstädjelse (Hans namn vare upphöjdt!).
Farkosten bar dem vidare framåt, tilldess de kommo till en stad vid
stranden af hafvet, der fiskaren beslöt att lägga i land.
I denna stad bodde en mägtig konung, vid namn Dirbås *). Han
satt just nu med sin son vid ett fönster i palatset, och då de kastade en
blick utåt hafvet, blefvo de varse farkosten. När de närmare betraktade
densamma, sågo de, att deruti satt en jungfru, skön som fullmånen på
himmelen; de kunde till och med skönja, att hon uti öronen hade ringar,
•) Lejon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
