Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
och el-ward fi-l-akkam. 141
till sitt land, ehuru han icke uppnått syftemålet för sin resa. Veziren
Ibrahim tog derföre afsked af honom; men veziren hos konung Dirbås
sade.- jag önskar taga med mig denna fattiga man; måhända skall Gud
(hvars namn vare prisadt!) vända konungens hjerta till mig genom den
välsignelse, som följer med honom såsom en, den der h(yt sina tankar
öfver verlden. Sedan skall jag sända honom till Ispahan, eftersom denna
stad ligger nära till vårt land. Veziren Ibrahim svarade: gör som du
finner för godt! Och bägge vezirerna begåfvo sig hvar till sitt eget land.
Konung Dirbås’ vezir tog med sig Uns el-Wudjud, som ännu var sanslös,
och fortsatte med honom färden i tre dagar, under hvilka han, alltjemt i
samma tillstånd, bars af mulor, utan att sjelf veta deraf. Men när han
vaknade ur sin dvala, frågade han; hvar är jag? Och de svarade honom:
du följer med konung Dirbås’ vezir. Veziren underrättades nu om att han
kommit till sans igen, då han lät sända till honom rosenvatten och
socker-sherbet, hvilket de gåfvo honom dricka, så att han blef återupplifvad.
Derpå fortsattes resan, tilldess de närmade sig till konung Dirbås’ stad,
då konungen sände bud. emot veziren och lät säga honom: om Uns
el-Wudjud icke är med dig, så kom aldrig för mina ögon! När han hörde
dessa konungens ord, blef han bedröfvad. Men veziren visste icke, att
El-Ward fil-l-Akmåm var hos konungen och kände icke heller
anledningen, hvarföre konungen sändt honom efter Uns el-Wudjud, eller hvarföre
han önskade denne till sig; och Uns el-"Wu<tøud visste icke, hvart man
förde honom samt icke heller, att veziren blifvit utsänd för att uppsöka
honom; lika litet visste veziren, att han var Uns el-Wudjud. Men när
veziren. såg, àtt han kommit till sans igen;, sade han till honom:
konungen har sändt mig ut i ett ärende, och detta har icke blifvit
uträttadt. När han nu sporde mitt annalkande, sände han mig ett bud med
de orden: om ärendet icke är uträttadt, så får du icke komma in i. min
stad. — Hvilket var det ärende, som skulle uträttas åt konungen? —
frågade Uns el-Wudjud. Veziren berättade då alltsammans, och Uns
el-Wrntøud sade: frukta dig icke, utan gack till konungen och tag mig med
dig! Jag skall vara dig en borgen derför, att Uns el-Wu^ud skall komma.
öfver detta blef veziren glad och sade till honom: är det ock sannt
hvad du säger? Han svarade: ja! Derpå satte han sig till häst, tog
mannen med sig och ledsagade honom till konungen. När de kommo inför
denne, sade han: hvar är Uns el-Wudjud? Dertill svarade Uns el-WiHtøudt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
