- Project Runeberg -  Tusen och en natt. Första fullständiga, med talrika Illustrationer försedda, Swenska öfwersättningen / V. Bandet /
213

(1854-1856) Translator: Gustaf Thomée With: Henrik Gerhard Lindgren
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

OCH BEDIA KL-DJEHAI..

213

frågade haft. Hon svarade: många gånger har jag tillsport honom derom;
men han har icke velat säga mig det Det hände dock, att jag en dag
hårdt ansatte honom med frågor, så att han råkade i vrede och sade till
mig: huru många gånger skall du göra mig frågor om min själ? Hvad
ar anledningen till dina spörjsmål derom? Då svarade jag: o Håtim, lör
mig återstår ingen annan än du, Gud allena undantagen, och så länge jag
lefver, skulle jag icke vilja upphöra att hålla din själ i min famn; men om
jag icke drager omsorg om din själ och sätter henne midt i mitt öga,
huru kan jag då lefva efter dig? Om jag kände din själ, skulle jag om
henne vara lika rädd som om mitt högra öga. — Då sade han till mig:
när jag föddes, förklarade stjerntydarne, att förderfvet väntade inin själ
från sonen af en bland menniskornas konungar. Derföre tog jag min
själ och gömde henne i kräfvan på en sparf, hvilken jag fängslade uti
en liten ask; denna lade jag in uti en annan liten ask, som jag omgaf
med sju andra askar, hvilka nedlades i sju utom hvarandra stående skrin;
skrinen inneslöt jag deremot uti en kista af marmor, som jag nedsänkte
i oceanen här, ty derma del utaf hafvet är aflägsen från menniskornas
länder, och hit kan ingen af menniskors slägte komma. Nu vet du det;
men berätta det icke för någon annan, ty detta måste vara en hemlighet
mellan dig och mig! — Sade jag till honom: för hvem skulle jag
berätta det? Utom dig kommer till mig ingen, för hvilken jag skulle kunna
omtala detta. — Derpå .fortfor jag: vid Allah, du bar förvarat din själ på
ett säkert ställe, dit aldrig någon lefvande varelse kan komma. Huru
skulle väl då någon af menniskors slägte kunna komma åt henne, så
framt icke det omqjliga blir mipgt, och Gud på förhand beslutit så, soin
stjerntydarne sade? Huru kan någon af menniskoätt få tillträde dertill? —
Han svarade: måhända bär någon af dem på sitt finger Salomos, Davids
sons, signetring (frid vare dem bägge!). Kommer han hit och lägger sin
hand med signetringen på vattenytan samt säger: I kraft af dessa namn
skall Hàtims själ träda upp! — så skall kistan flyta upp, hvarefter han
kan slå henne sönder, likasom skrinen och askarna; när han sedan blir
varse sparfven i den lilla asken, så behöfver han blott strypa honom, då
jag skall dö.

Då sade Styf el-Muluk: konungasonen är jag sjelf, och denna ring
pä mitt finger är Salomos, Davids sons (frid vare dem bägge!). Statt
derföre upp och följ mig till stranden af detta haf, pl det vi måtte se,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:21:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mochinatt/5/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free