Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
24
BBIATTELSEH OM
hvarandra, medan Hasan stod och betraktade dem, föreänkt uti sin
lidelses haf, vilsegången i sin bedrüfvelses dal; och han sade vid sig sjelf:
vid Allah, att min syster förbjöd mig att öppna denna dörr, det var för
dessa jungfrurs skull, ty hon fruktade, att jag skulle bli förälskad i
någon af dem. Han 1’ortl’or att betrakta behagen hos den förnämsta bland
jungfrurna, som var den skönaste bland Guds skapade verk samt i
fägring öfverträffade alla menskliga varelser. Hon hade en mun, lik
Salomos insegel; hennes hår var svartare än skilsinessans natt är för den
bedröfvade, öfvergifna älskaren; hennes änne liknade nymånen i Ramadan;
hennes ögon voro som gazellens; hennes näsa var kungligt bqjd; hennes
kinder hade anemonens och hennes läppar korallens färg; men henries
tänder liknade perlor, uppträdda på band af skinande guld; hennes hals var
som smält silfver, och hennes vext var smärt som pilträdets stam. —
Jungfrurna fortforo att skratta och leka, under det han stod och
betraktade dem samt glömde mat och dryck, ända tilldess tiden för aftonbönen
var nära, då den förnämsta bland jungfrurna sade till sina
fö|jeslagarin-nor: o konungadöttrar, tiden har försvunnit fort för oss, vi hafva långt
till vårt hem, och här kunna vi ej längre stadna qvar. Stån derföre upp,
pa det vi måtte begifva oss till vårt rum igen! — Alla stodo följaktligen
upp och påtogo sina fjäderhamnar; så snart de iklädt sig dessa, blefVo
de foglar såsom de varit förut, och alla flögo de bort tillsammans,
medan den förnämsta jungfrun var i spetsen för dem.
Hasan misströstade om att vinna dem samt ämnade begifva sig
ifrån den ort, der han befann sig; men han förmådde icke röra sig ur
stället. Hans tårar runnö utför hans kinder, hans längtan blef lugn, och
han upprepade följande verser:
Måtte Allah Tågrå uppfyllandet af mina önskningar, om jag eller skilsmessan frin
eder kin njuta hvilans lugn;
Och måtte min* ögon icke slutas efter eder bortgång, eller sömnen fröjd* mig efter
eder alllrdl
Det vill tyckas mig som såge jag eder i drömmen, och jag vüle önska, att den
drömmens syner Töre en verklighet.
Jag älskar sömnen, utan att söka densamma, ty måhända skall en skymt af eder
bli mig förunnad i en dröm.
Han gick framåt ett stycke, kunde knappt hålla sig upprätt, men
kom dock slutligen ned ifrån taket och släpade sig uti sittande ställning
fram mot dörren till sitt gemak; när han kommit in dit, låste han dör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
