Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BASAN AF BASK AH.
25
ren till och iadé sig ned, sp k samt ur stånd att bådë Ata ocfi dricka.
Han var försänkt uti sina bekymmers haf, han grät och veklagade för
sig sjelf ända till morgonen, då han uppläste födande .verser:
Som foglar flydde de bort i aftonskymningen och hade foglar| läten. M«n den,’
som dör af kärlek, är icke brottslig.
Jag vill hålla min kärlek hemlig, så länge jag det kan; men om alltför våldsam
trånad kommer öfver mig, så skall den bU uppenbar.
Bilden af henne, hvars anlete Ir morgonen Hkt, kom under natten; men min
längtans natt har ingen gryning.
Jag begråter henne, medtpi de sofva, som äro fria fråp kärlek; begäret* stormar
hafva mig till sin lekboll.
Jag har varit frikostig med mina Ujrar, med mina skatter, mitt hjerta, mitt
förstånd och min själ; och frikostighet är vinning.
Det svåraste af allt oadt, af allt obehag, är stränghet från sköna jungfrurs sida-
Man säger, att det är skönheten förbjudet att visa ynnest, att utgjutandet ti
älskarens blod är rätt,
Att den älskande icke kan annat än offlra sin «jäl och sjelf gifva sig tappt i
kärlekens spel.
Jag ropar i min längtan, i min trånad efter den älskade; men allt, hvad den
öfvergifna förmår, är au gråta.
När solen rann upp, öppnade ban dörren till gemaket och gick till
det ställe, der han förut befbnnit sig; han satt framför sälen i paviljongen,
tilldess natten nalkades; men ingen af foglarna kom under hela den tid
han vflntade på dem. Han föll i häftig gråt, tilldess han svimmade oeh
föll framstupa ned; när han åter kommit tül sans igen, släpade han sig
uti sittande ställning ned i palatset tillbaka. Natten hade kommit, verldea
hade blifvit honom trång, och han upphörde icke att gråta och klaga,
förrän morgonen kom, och solen gick upp öfver höjder och dalar. Han
åt. icke, han drack icke, han njöt ingen sömn eller hvila; dagarna
tillbragte ban i djup tankfullhet, nätterna utan sömn, försänkt i bekymmer
och uttryckande sin kärlekstrånad med verser, hemtade från någon kärr
lekssjuk skald.
Under det han befann sig i detta genom kärleken uppkomna sorgliga
tillstånd, si! då höjde sig ett stoftmoln i öknen; men han stod upp,
skyndade ned och gömde sig. Han förstod, att palatsets egarinnor voro nära,
och det dröjde icke heller länge, förrän krigarne hoppade af sina hästar
och omringade palatset. De qju jungfrurna stego likaledes af sina gpa-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
