Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BASAN AF BASK AH.
31
reste sig genast och gick några steg framåt. Gud lät honom förbli
osedd, och han tog fjäderhamnen, utan att någon ibland dem blef honom
varse, ty de voro just då sysselsatta med att leka tillsammans. När
leken var slut, kommo de fram, och enhvar af dem tog på sig sin
fjäderhamn, med undantag för hans älskade, som icke kunde finna sin
fjäderhamn, när hon skulle taga den på sig. Då började hon gråta och ropa,
slog sig för sitt ansigte och ref sina kläder sönder. Genast samlade sig
hennes systrar omkring henne och frågade, huru det förhöll sig; hon
berättade dem, att hennes fjäderhamn var försvunnen, och de började gråta
och klaga samt slogo sina händer samman. När det började mörkna,
kunde de icke längre stadna qvar hos henne, utan qvarlemnade henne
ensam på palatstaket. När Hasan såg, att de voro borta och hade flugit
ifrån henne, lyssnade han till hvad hon skulle säga och hörde henne tala:
o du, som tagit min fjäderhamn och beröfvat mig den, jag beder dig att
gifva mig densamma tillbaka, och måtte Gud aldrig låta dig röna min
sorg! När han hörde dessa ord, blef hans förstånd omtöcknadt af lidelsen,
hans kärlek till henne stegrades, och han förmådde icke vidare lägga
band på sig. Han stod derföre upp från sitt gömställe och skyndade
framåt, tilldess han kommit henne nära, då han fattade uti henne. Nu
släpade han henne till sig och bar henne utföre ned i palatset, der han
förde henne in i sitt gemak och kastade öfver henne sin yllemantel,
medan hon grät och veklagade. Han låste igen dörren om henne, gick till
sin syster, berättade denna, att han fångat henne och fått henne i sitt
våld samt fört henne in i sitt gemak, och han tillade: der sitter hon nu
gråtande och veklagande.
När hans syster hörde dessa ord, stod hon upp och begaf sig till
det enskilda gemaket, der hon fann henne gråtande och sörjande. Hon
kysste golfvet inför henne och helsade henne; men jungfrun sade: o
konungadotter, är det för personer af din börd rätt att på detta vis behandla
konungars döttrar? Du vet, att min fader är en stor konung, och att alla
andarnes konungar rädas för honom samt frukta för hans stora magt;
du vet, att under honom lyda trollmän och vise och siare, djeflar och
andar, mot hvilka ingen något förmår, samt att han herrskar öfver så
många, att ingen utom Gud känner deras antal. Huru kan det då vara
tillständigt för eder, j konungadöttrar, att hos er hysa män af menniskors
slägte samt göra dem bekanta med era omständigheter och våra? Om j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
