Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
’UBItÄ 13"ELSEN Ö.H
Sr Cuds wjja (Hane namn vare prisadt!). -+- Hasans imoder kunde sålunda
icke vara honom olydig, utan gick in, klädde, Hasats hustru och förde
henne ut, tillika med barnen. De följde Mesrur, som gick före dem till
khalifen8 palats och förde dem tjll fiirstinnan Zubejdeh, inför hvars (utter
de kysste golfvet och uppsände böner för hennes, välgång. Hasanshustra
hade beslöjat sitt ansigte, och furstinnan sade derföre till henne: vill du
icke afslöja ditt anlete, på det jag måtte få. se, det? Hon kysste golfvet
inför furstinnan och afhöljde ett anlete,: mer strålande äa fullmånens på
hlmmèleh8 föste; ooh när Zubeydehs blickar föllo derpå, kunde hon icke
ftytta. dem derifrån, utan hade dem orubbligt Ristade på henne, ty hela
palatset upplystes af hennes skönhets glans och henoes anletes strålande
ftgring. Zubejdeh blef utom sig af beundran öfver heoaes skönhet,, och
deteatproa var händelsen med en och hvar i palatset; hvar och en, som
Båg henne, stod såsom skulle han varit ifrån förståndet, ur stånd, att tala
tül den andra. Furstinnan Zubejdeh stod upp oeh bad Hasans maka
likaledes stå upp, tryckte henne till sin barra, lät henne ,sittø ned bredvid
sig på sbffan och befallde, att palatset skulle prydas; |derefter tillsade hon,
ett man skulle inbära en praktfull drägt, tillika med ett halsband af de
dyrbaraste ädelstenar, med hvilket allt hon .pryddei Hasans hustru, under
-det hon talade till henne: du skönaste bland de -eköna, sannerligen har
-icke du beihagat mig och fyllt mitt öga; med förtjusning. Hvilka skatter
öeh rikedomar eger du? Svarade hon: io furstinna, jßg har en skrud af
pådrar; om jag skulle ikläda mig den inför dig, så, skulle du förvånas
ÆfVter det konstrika arbetet, och hvar och en, som finge se den, skulle tala
om dess skönhet, slägte efter slägte* — Hvar, — inföll Zubejdeh, —
iflnnes denna din skrud? — Hon svarade: min svärmoder har den i sjtt
förvar; begär den af henne låt mig! , ,; il „ ,
-,;., Nu sade fürstinnan Zubejdeh: o min moder» vid mitt lif besvär jag
dig, att du måtte gå bort och |hemta henne hennes fjäderskrud, på det
hon måtte skaffa oss ett nCjje med åsynen deraf; du ekall sedan åter få
den i förvar. Gumman svarade: furstinna, min sonhustru, talar icke
sanning. Hvem har någonsin sett en qvinna, klädd i Qftdrar? Det finneg
inga andra ön foglar, som hafVa sådana. — Men Hasans hustru sade till
Zubejdeh: vid ditt lif, min herrskarinna, jag eger en af henne förvarad
fjäderskrud, hvilken ligger uti en kista, nedgräM i ett lönram der hemma.
Nu föste fur&tiouan Zubqfleh fråa sin httl» >ett band af diamanter» värdigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
