Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
\
HASXN AV ikÈKHÉ. 47
att förvaras bland en Kisras eller en Cæsars skatter, och sade till henne:
0 moder, mottag detta halssmycke! Hon rfickte det åt henne, tillaggande:
vid mitt lif besvär jag dig, att du måtte gå att hemta fjäderskruden, på
det vi måtte tö vår ögonfägnad af att åse den; du skall sedan åter få
densamma i ditt förvar. Men gumman bekräftade med ed, att hon aldrig
sett en sådan skrud, och att hon icke visste, hvar hon skulle söka den.
Då for Zubejdeh i vrede ut mot gumman, ryckte hennes nyckel ifrån
henne, lemnade den åt Mesrur, som inkallades, och sade till honom: tag
denna nyckel, begif dig till huset, öppna det och gå in i det lönrum,
hvars dörr ser ut så och så: i detta rum står en kista, hvilken du tekall
bryta upp, och derur skall du framtaga en fjäderskrud, hvilken du för hit
till mig. Mesrur svarade: jag hör och lyder. Han tog nyckeln ur
furstinnans hand och gick; men gumman, Hasans moder, stod upp, med
tårade ögon och ångrande sin medgörlighet för sin sonhustrus önskningar
samt att hon följt henne till badet. — Ty att Hàsans hustru önskade gå
1 badet, härledde sig blott derifrån, att hon uppgjort en illistig plan.
Gumman följde hem till sitt med Mesrur och öppnade dörren till
lönrummet. Der gick han in, uppletade kistan, framtog derur fjäderskruden,
hvilken han vecklade i en duk, som han hade med sig^ och bar den till
furstinnan Zubejdeh, som tog den och beskådadfe den, beundrande det
sköna och konstrika arbetet. Derefter lemnade hon fjäderskruden till
Hasans hustru och sade: är detta din fjäderdrägt! Hon svarade: ja, min
herrskarinna! — sträckte ut sin hand och fattade den, uppfylld af glättøe.
Hon undersökte fjäderhamnen och fann den fullständig, sådan hon
sist burit den, utan att en enda fjäder blifvit rubbad. Deraf blef hon på
det högsta glad, stod upp från furstinnans sida, vecklade ut
fjäderdrägten och tog barnen på sina armar; derpå svepte hori in sig i sin
fjäderhamn och förvandlades till en fogel, genom magten hos Gud, — Hans
vare magten och härligheten! Deröfver förvånades ftirstinnan och alla de
öfriga, som tillstädes voro; men ingen förstod, huru detta hade tillgått.
Hasans hustru vande sig nu af och an, gick omkring, dansade och lekte;
men de närvarandes ögon stodo fästade på henne, och alla förundrade sig.
Slntligen sade hon till dem med välljudande röst: ar icke detta skönt?
De svarade? jo, du skönaste bland de sköna, allt hvad du gjort Br så!
Hon fortfor: men det, som jag nu änmar företaga, skall bli ännu mer
skönt och beundransvärdt! Med dessa ord bredde hon ut sina vingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
