Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
basan af bask ah.
57
Systrarna hade en farbroder, deras faders broder af samma fader och
samma moder, och hvars namn var Abd el-Kuddus.*) Han älskade den
äldsta jungfrun på det hjertligaste och brukade besöka henne en gång
hvarje år samt verkställa allt, hvarom hon bad honom. Jungfrurna hade
meddelat honom Hasans historia, de händelser, som inträffat mellan
honom och Magiern, samt huruledes han lyckats döda denne; deröfver blef
farbrodern glad, och han skänkte den äldsta konungadottern en pung,
innehållande något rökverk, samt yttrade till henne: o dotter af min
broder, om någonting gör dig bedröfvelse, eller någonting oangenämt händer
dig, eller om du kominer i behof af någonting, så kasta detta rökverk uti
elden och nämn mitt nämt); då skall jag genast komma till dig och bistå
dig i hvad du önskar. Oetta sade han på första dagen af året. Ett år
hade förflutit sedan dess, och den äldsta jungfrun, som kom ihog detta,
sade till en af sina systrar: sannerligen hela året har gått till ända, och
min farbroder har ännu icke kommit. Statt upp, slå stålet emot flintan
och bär mig hit asken med rökverket! — Jungfrun stod med glädje upp
och bar asken till henne; hon öppnade den, tog något litet af rökverket
och lemnade det åt sin syster, som kastade det på elden, dervid
nämnande sin farbroders natnn. Röken hade icke hunnit fördunsta, förrän man
såg ett stoftmoln nalkas från andra ändan af dalen. Efter en stund
skingrades dammet, och nu syntes en gammal man, ridande på en elephant, som
skrek och vrålade under honom. Så snart konungadöttrarna kunde se
honom, vinkade han åt dem med både händer och fötter, och det dröjde icke
länge, förrän han hunnit fram till dem och stigit ned af elephanten, då
de omfamnade honom, kysste hans händer och helsade honom. Han satte
sig ned, och konungadöttrarna började samtalet med honom samt frågade
efter anledningen, hvarför han varit så länge frånvarande. Han sade:jag
satt just nu hos er farbroders gemål, men kände lukten af rökverket och
begaf mig genast hit på min elephant. Hvad är det nu, som du önskar,
o dotter af min broder! — Hon svarade: o min farbroder, vi längtade
efter att få se dig, ty året hade gått till ända, och det är icke din sed att
vara borta ifrån oss längre än ett år. Han svarade: jag var sysselsatt,
men hade beslutit att komma till er i morgon, — och de tackade honom
samt uppsände böner för hans välgång.
•) Den Allraheligaste! Tjenare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
